Göteborgsposten – 14 maj 1869, sida 3

Från Westsalen. Enligt flera tidningars meddelanden, bar ett ej obetydligt antal arbetare och tjenstfolk från Sverige tagit tjenst i Mecklenburg, och derstädes mycket snart gjort sig omtyckta genom sin arbetsamhet och rättskaffe shet. — Tyvärr lärer bebandlingen af dessa abetare lemna mycket öfrigt att önska, ett missförhållande, hvilket i Mecklenburg blott allt för ofta framträder och hvilket på intet vig skulle vara egnadt att uppmuntia den svenska arbetsklassen och göra dess krafter uppskattade i Tyskland, om det ej vore allmänt bekant, a:t dylika misssörhällanden ej existe a i Tysklands öfriga stater och att från alla håll, redan för länge sedan, den önskan blifvit högt uttalad, att äfven i Mecklenburg de arbetande klassernas förhallanden rätt snart måtte omgestalta sig på ett gynnsammare sätt. För ögonblicket lära äfven förhållandena i Sverige, hvad angår jern-industrien, ej vara synnerligen gynnsamma och arbetslönerna till följd deraf mycket låga. Det vore måhända derföre tidsenligt, att fästa de svenska jernarbetarnes uppmärksamhet på de båda industririka preussiska provinserna Rhenland och Wesif.len, i hvilka för närvarande synnerligen jern-industrien står i sådant flor, a:t produktionen på långt när ej motsvarar behofvet; ständigt uppstå nya jernverk, och nås:an samtliga de gamla verken äro nödsakade att låta företaga ej obetydliga utvidgningar. Bland andra torde hrr Gust. Arndt C:os nybyggen i Dortmund med från 30 till 130 puddelugnar, Kissing Schmöles i Schwerse med 15 till 45 puddelugnar, Funcke och Elbers i Hagen med 36 till 42 puddelugnar, Jacobi, Haniel Huyssens i Oberhausen med 75—100 puddelagnar, vara förtjenta att omnämnas. Ålvenledes företagas utvidgningar af hrr Peter Harkort Sohn i Wetter, Reinbard Pönsgen i Dässeldorf, Falkenrotb, Kocher C:o i Haspe, Heinrichshutte i Hattingen, Steinhäuserhätte i Witten och hos fi ra andra. De nya anläggningarne träda alla inom några veckor i verksamhet och kommer då den redan nu kännbara bristen på arbetskrafter att i än större grad göra sig gällande. Orsaken härtill är alldeles icke att söka deri, att jemförelsevis få inhemska arbetare egna sig åt jern-industrien, utan fastmer deri, a t de disponibla krafterna faktiskt ej räcka till. Puddelmästarne förtjena exempelvis i medeltal 46 thaler mänadtligen och öfriga 24 thaler i månaden, under det att en enskild person i medeltal för kost och logis blott betalar 11 tbaler, så att för ordentliga arbetare med måttligt lefnadssätt skulle det allieles icke falla sig svårt, att af sin sörtjenst hopspära ej så obetydligt, hvilket, efter hvad som försports, måste isynnerhet blifva fallet med de svenska arbetarne. t de svenska arbetarne kan derföre ej annat än tillstyrkas, att de vända sig till ofvan omnämnde preussiska provinser; de skola der städse finna arbete och riklig förtjenst.