under pingsten företaga en lustresa på jernväg till Norrköping för att påhelsa derv. arb.förening. Från Utlandet. Det måste se ej så litet brokigt uti Enghand, att döma af alla de underrättelser, som derifrån komma oss tillhanda. Så skrifver en korrespondent från London d. 8 d:s: De större staterna på den europeiska kontinenten ha under de sista åren så införlifvat sig med den beväpnade freden och vant sig vid det ömsesidiga misstroendet, att detta olycksaliga tillstånd nästan skulle för dem kunna synas såsom den regelbundna grundvalen för de internationala förhållandena, ett tillstånd som i längden knappast är bättre att uthärda, än ett öppet krig. Nu är Europas stora örike i färd med att drifvas in i samma svåra ställning till sina kusiner på andra sidan hafvet. På denna sidan om verldshafvet har misstroendet redan uppnått en mycket hög grad, efter det de amerikanska chauvinisterna skrikit så högt och emedan statens öfverbufvud med samma tystlåtenhet inhöljer sig i röken från en Havana, som det franska folkets utvalde brukar göra. Då till och med vår Spectator (en mot Amerika särdeles vänligt sinnad tidning) råkar i krigisk stämning mot amerikanarne, så måste det för visso redan ha gått långt med misstroendet. Han anser det vara på tiden att låta amerikanarne förstå, hvad de skulle ha att vänta af England, och förklarar, att fastän ett stort antal vänner till Förenta Staterna gerna skulle vilja underkasta alla berättigade besvärspunkter en skiljedomstols bepröfvande, så skall man likväl icke i England finna ens en grupp af personer, än mindre ett parti, som skulle vilja gå lävgre än till detta medgifvande. Det är otvifvelaktigt, att sjelfva qväkaren, statsmannen Bright skulle straffa Sumners förslag med stigande förakt och heldre tiga än försöka att på bekostnad af en skamlig kompromiss afvärja ett krig. Vitörklara, fortfar Spectator, att intet krig skulle af England börjas med mera eld, föras med större kraft eher fortsättas med mera hårdnackenhet, än ett sådant, hvilket man kunde anse för höjdpunkten at amerikansk högfärd. Om amerikanska statsmän af sympatierna hos ett stort flertal af det engelska folket för Norden under det borgerliga kriget draga den slutsats, att England heldre vill förödmjuka sig än föra krig, så skola de högligen misstaga sig. Eu annan tidning, ÅSaturday Review, går ännu längre och talar redan om kriget såsom ett faktum. Enl. dess åsigt skulle den amerikanska Unionen i en punkt ha fördelar framför England, neml. deri att de amerikanska kolonierna och de vestindiska besittningarne ligga intill Unionen. De förra skulle tillochmed knappast kunna hålla sig, men det är å andra sidan tvifvel underkastadt huruvida Förenta Staterna skulle i längden kunna föra ett krig, hvilket man förr eller senare måste älven på andra sidan hafvet allmänt anse och erkänna vara ett blott eröfringskrig, alldenstund dess moraliska ståndpunkt ej gorna kan vara något tvifvel underkastad. Vidare talar Saturday Review om andra möjliga vexlingar i ett sådant krig och törklarar förlusten af Canada visserligen vara en i och för sig obetydlig sak, men fasthåller dervid, att man blott i det fall skulle kunna tänka på ep afträdelse, om innevånarne skulle sordra den. För öfrigt skulle krigets olyckor temligen lika fördelas, om än England skulle genom sin större sjöfart lida största skadan. I afseende på frågan om ett uppror på Irland, bör Sumner med sina vänner ej hängifva sig åt några illusioner, ty en amerikansk armå på Irland skulle förr bli invigd åt undergång, än en engelsk i Canada, och om Amerika skulle finna något synnerligt nöje i att se den engelska nationalskulden stiga, så skulle detsamma enligt all sannolikhet till dubbelt så höga räntor ega rum i Unionen. I ett annat bref från London af samma datum läsa vi: Fen är lös! Huru han sedan i går huserar på vår börs, derom kunna de öfver Kanalen telegraferade kursnoteringarne berätta; dock lemna dessa endast en svag bild af den dåliga stämning, i hvilken City plötsligt ser sig försatt. Alla kurser falla med rasande snabbhet, inoch utländska om hvarandra, och det gafs på dagens börs ögonblick, då hvar och en ville sälja, men ingen köpa. Det stora återtåget, hvilket försiggick med ohygglig förskräckelse, inleddes af de amerikanska papperen, hvilka sedan i går fallit fulla 3 proc.; efter dem rasade andra, derpå inträdde märkbar penningbrist, Banken höjde sitt diskonto till 41, pret, och allt antyder, att det skall ytterligare stegras. Allt detta har Sumner åstadkommit med sitt tal eller. åtmingstana ; AA. föranladt