Och Grant? Och statssekreteraren Fish? Under en vecka hade man här hyst den förhoppningen, att telegrafen skulle meddela något yttrande af den ene eller andre, hvilket skulle kunna försvaga intrycket af Sumners tal. Förgäfves. Båda insvepa sig i tystnad, och från olika håll berätta amerikanska korrespondenter, att Grant dels genom alltför stor medgörlighet, dels genom en mängd klandrade utnämningar förlorat så stor del af sitt anseende, att han ej mera är den tillförlitliga styresman, som man boppats att i honom finna. -Visserligen skall han vara fredligt sinnad, skrifver Daily News, men hans rykte som stark karakter står dock i dag ej mera så fast som för några veckor sedan, då han ännu icke befann sig under de politiska ledarnes tryckning. Personligt känner han ej någon lockelse till att anropa den krigiska andan inom landet, men andra personer inom hären och flottan, hvilka, då kriget plötsligt afstannade, befunno sig på god väg till ernåendet af äreställen och nu längta efter tillfälle att få fullborda sin carricre, ha kanske någon del i skulden till den närvarande rörelsen. Så talar Daily News, af alla tidningar i Europa hittills en af Grants varmaste beundrare. Dessa skrifvelser behöfva ej några vidare kommentarier. Säkert är, att England befinner sig i stor ängslan för Amerika, isynnerhet som ställningen på Irland, hvilken har hela karakteren af den bedrösligaste osäkerhet, onekligen i viss mån försvagar dess styrka, derför att engelsmännen inom sin egen krets, i deras egna städer och orter ha ett starkt feniskt element, hvilket skulle kunna bli mycket farligt för staten. De sista underrättelserna från Irland äro dessutom mycket obehagliga. I Skeen, grefskapet Sligo, har en arrendator af ett gods, John Ross, blifvit häktad, anklagad för att vara i besittning af feniska aktstycken med en helt ny version af den feniska eden och en fenierkatekes. Det är emellertid ej blott England, som hotas af Förenta Staterna, utan äfven Spanien, hvad angår dettas vestindiska besittningar. Till Times meddelar bladets korrespondent i Amerika följande ganska märkliga underrättelser: Den spanske gesandten i Washington har genom sin hållning kommit den amerikanska att till hältten erkänna sina planer i afseende på Cuba. Han besökte utrikesministern Fish och bad bonom föranstalta utfärdandet af en offentlig proklamation, i hvilken presidenten förbjuder utruståndet af expeditioner till insurgenternas understödjande. Men till den spanska diplomatiens stora förundran vägrade utrikesministern att taga ett sådant steg. Han gjorde det spanska sändebudet uppmärksamt derpå, att Unionen visserligen hade år 1851 utfärdat en dylik proklamation, men att Cuba då var fullkomligt lugnt och endast hemsöktes at nordamerikanska fribytare, under det att det deremot nu befinner sig i krigstillstånd och strider för sitt oberoende. Det skulle derför vara ogörligt för Förenta Staternas regering att förklara män, hvilka af egen drift begitfva sig till Cuba för att understödja denna frihetskamp, för äfventyrare, som utgå på plundring och rof. Det spanska sändebudet inlemnade derpå en skriftlig begäran om en dylik proklamation mot utrustandet af expeditioner till Cuba, men erhöll samma svar. De personer i Florida, Neworleans o. s. v., som äro i färd med att utrusta expeditioner till Cuba, uppfatta detta som ett tyst medgifvande til: fortsättandet af deras förberedelser. Amiral Hoff, som har befälet öfver nordamerikanska eskadern vid Cuba, har inrapporterat till sjöministeriet, att, såvidt han kunnat upptäcka?, inga trupper eller vapen förts i land på Cuba från amerikanska fartyg. Amiralen är klok nog att förstå, att ju mindre han är i stånd till att upptäcka, desto bättre. Till det i Paris utkommande veckobladet The European News skrifves från Newyork bl. a: Här i Newyork hvimlar det med patriotor från Cuba, hvilka flyktat hit, och de göra naturligtvis allt, hvad i deras förmåga står, för att hålla massans sympati för Cuba vid lif, Damerna i Newyork ha med stor ifver tagit parti för de upproriska på Cuba och hålla bazarer, för att samla penningar till den goda saken. De unga IIavanesarna, hvilka i stora flockar drifva omkring bär, förefalla många af våra damer rysligt vackra!, och detta är ett ytterligare, skäl, hvarför man anstränger sig för att bjelpa the poor dears. Våra damer göra verkligen också allt, hvad som kan uträttas med bazarer, konserter och subskriptioner. Bakom denna sympati, som öppet visas, försiggår emellertid en vida allvarligare rörelse. Man är i färd med att samla en betydlig styrka, som skall hjelpa de upproriska på Cuba, och det säges, att general Sheridan skall öfvertaga ledningen af denna expedition, som organiseras i Södern och