Göteborgsposten – 14 maj 1869, sida 1

— Min far! afbröt den unge mannen, min far! ... Vänta åtminstone tills vi bli ensamma! . .. — Herr dEscorval är ej någon främling!... Chanlouineau var tydligen på sonens sida, han gjorde en mängd tecken för att förmå herr Lacheneur att tiga. Han såg dem ej, eller brydde sig ej om dem, utan fortfor : — Jag har bort trötta ut er, herr baron, med att ständigt upprepa för er: Jag är nöjd med min son, han har god ambition, han arbetar, han skall lyckas ... Jag trodde honom på grund af hans bref. Ah! jag var en enfaldig far! Den vän som fått i uppdrag att meddela Jean min befallning att återkomma har sagt mig sanningen. Denne unge exemplariske man lemnade spelhusen endast för att löpa på de offentliga balerna ... Han hade en kärleksförbindelse med någon liten dansös på jag vet ej hvilken teater, och för att behaga denna varelse uppträdde han på tiljan och visade sig vid hennes sida med ansigtet nersuddadt af smink. — Att uppträda på en teater är intet brott. — Nej, men att bedraga sin far är ett brott, och det är äfven ett brott att hölja öfver sig en salsk dygd! ... Har jag någonsin vägrat dig penningar? nej. Men heldre än att bedja mig om sådana, satte du dig i skuld öfverallt och du är nu skyldig åtminstone tjugotusen francs! Jean sänkte hufvudet; hans harm var märkbar men han fruktade sin far. — Tjugotusen francs !... upprepade herr Lacheneur. Jag hade dem för fjorton dagar sedan... nu har jag in