Göteborgsposten – 14 maj 1869, sida 1

Herr Lecoq ). e(Roman af Emile Gaboriau. (Örvers. fr. Franskan.) Jean hade nyss syllt tjugo år, men förslappade anletsdrag och ett tidigt utväxt skägg gjorde att han säg äldre ut. Han var storväxt, mycket storväxt och hans ausigte röjde intelligens. . Detta oaktadt behagade han ej vid första anblicken. Det fanos ett visst man vet ej hvad hos honom som ej vann sympati. Hans oroliga blick skydde att möta en annans, hans småleende uttryckte list och elakhet. — Dender unge mannen måste vara falsk som en spelmark, tänkte herr dEScorval. Då han presenterades af sin far, bugade han sig djupt för baronen, men det skedde med en ganska märkbar misslynthet. Herr Lacheneur fortfor: — Då jag ej längre hade medel att underhålla Jean i Paris, lät jag honom komma tillbaka ... Min ruin skall kanhända vara on lycka för honom!... Luften i de stora städerna är ej bra för bondsöner. Vi skicka dem dit i vår fåfänga för att de skola få lära sig att höja sig öfver gina fäder, men, tvärtom, de sträfva blott utföre ... — — Forts. fr. N:o 108