Göteborgsposten – 14 maj 1869, sida 1

ä O— ————— eheneurs hat kunnat gifva vika för en ärlig upprättelse? i Så tänkte herr dEscorval. i — Ått säga att herr marquisen varit god, fortfor Lacheneur, skulle vara att säga för litet. IIan har bevisat I oss den mest grannlaga uppmärksamhet. Till exempel då han såg huru mycket Marianne saknade sina blommor, förklarade han att han skulle skicka oss sådana att fylla vår i lilla trädgård med, och att han hvarje månad skulle skicka nya ... Liksom alla passionerade menniskor öfverdref herr Lacheneur den roll han antagit. Detta sista exempel var för mycket; herr dEScorval förstod nu. — Store Gud!... tänkte han, skulle den olycklige vara betänkt på ett brott?... Han betraktade Chanlouineau och hans oro ökades Då marquisens och Mariannes namn nämndes, blef den: kraftfulle bonden likblek. — Det är tydligt, sade Lacheneur med den mest belåtna min, att man skall gifva mig de tiotusen francs som fröken Armande skänkte mig. Dessutom får jag bestämma siffran af den skadeersättning de erkänna sig vara skyldiga mig. Och det är ej allt: man har erbjudit mig att bli förvaltare af Sairmeuse mot god aflöning . .. Jag skulle med min dotter flytta in i trädgårdspaviljongen, som jag förut så länge bebott... Sedan jag noga öfvervägt suken, har jag vägrat. Efter att så länge ha njutit af en förmögenhet som ej tillhörde mig, vill jag samla en som passar mitt stånd...