Göteborgsposten – 12 maj 1869, sida 2

Rättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Det hade till igår lyckats polisen att få tag i en person, hvilken, utan att lagligen dertill vara berättigad, gjort iÅ emigrauon. En s. d. landtbrukare vid namn Carl Pettersson frän Amäl blof nemligen i går i poliskammaren, såsow betrådd med emigrantvärfuing här i staden, dömd att i enlighet med gällande lag för detta tilltag böta 150 rdr. Då detta slags folk, tack vare våra svenska bönder, som resa härifrån derför att de anse sig ha för litet penningar, i motsats härtill alltid ha godt om mynt, så behofdes det ej att poliskammaren vid afkunnandet al domen äfven tillkännagaf med huru munga dagars vatten och bröd denne herres hull skulle komma utt späkas ifall hau icke betalade böterna. Polisen gjorde för ett par dagar sedan en ganska god fångst. Den för allmänna säkerheten vådlige artilleristen Bergman, hvars namn senast sigurerade i de glada uppträdena i höstas på exercisheden, lärer nemligen, utom den oförskräckthet för obeväpnade medborgare som då ädagalades, äfven ega ett annat slags mod — det att trotsa K. M:ts strafflag i hvad denna 16rer stöld. Man har hitills icke lyckats öfverbevisa honom om något tillgrepp förrän nu. En brandkarl kom neml. en dag ut fiån ett bolagsvärdsbus vid Saluterget, der han förfriskat sin eljest kraftiga natur med någon dryck, utan tvifvel stärkande, men hkväl icke detta i så hög grad, att han kunde motstå ett par artillerister, hvilka ställde sig i vågen för och trängde inpå honom, då han trädde utom dörren, Något förbryllad af den kuuff han dervid af artilleristerna erhöll, kunde han ej förhindra att den ene af artilleristerva ryckte ifiån honom hans ur. Med detta såsom krigsbyte skyudade martissöperna sin väg. Karlen uppsökte å sin sida en poliskonstapel, för hvilken han klagade sin nöd. På beskrifningen tyckte sig konstapeln igenkänna ofvannämnde Borgman äfvensom en annan vid namn Alm. Dessa anvälfades senare på dagen å en annan krog, och då karlen lärer igenkänt dem, blefvo de uppförda i polisvakten. Då afvisitering af de båda sulltalade der förotogs och konstapela skule afdraga Bergman den ena stöfveln, gjorde B., när detta nära nog lyckats, en häftig sparkning, hvarvid såväl stöfveln som ett aunat föremal flögo ett godt stycke bortåt golsvet. Detta andra föremal var hvarken mer eller mindre än det nyligen stulna uret. Under sådana förhållanden är det godt att kunna neka med sråck panna, och Bergman har haft god ölning och lysande föredömen i det afseendet. Han påstod vckså nu helt oförskämdt, att han icke hade den ringaste aning om huru uret kommit upp i poliskammaren. Det kunde ha skett genom ett underverk, gerna för honom, men sjelf hade han visserligen icke haft dit det. Målet remitterades till vederbörlig domstol. De tilltalade hållas häktade. —I går kom en något öfverlastad person upp i ett hus vid Gamla alien och pockade på att få penningar. En jungfru förklarade för honom att herrskapet var bortrest, utom herrn som befann sig på kontoret. M.d detta besked stängde hon dö:ren, men karlen företog sig nu att ringa på klocksträngen tills denna gick a!, så att han flek den i banden. Då han sålunda beröfvat sig detta medel att få dörren öppnad, vidtoz han don praktiska åtgärden att sparka jå dörren, tills denna slutligen gick sönder. Under tiden bade den ofvannamnaa jungfrun begifvit sig ut en annan väg och i allcen fått tag i en konstapel, med hvilken hon återvände och son anträffade karlen inuti vaningen, der han likväl icke tagit något. Vid povlislörhöret härom i går dömdes karlen, som är en s. d. cigarrarbetare, att böta för fylleri 5 rdr och dertöre att han inträngt i annans bostad 100 rår eller att i brist på tillgång till böternas gäldande undergå 12 dagars fängelse vid vatten och bröd. Då han saknade tillgång till böternas galdando blef han genast ivlörpassad attanndergå nämnda otraff.