Göteborgsposten – 12 maj 1869, sida 2

AWAWk— ——— Smaplock från Paris. (Korrespondens till en utl. tidning). Sedan lagstiftande kammaren slutat siaa sessioner är den allmänna uppmärksamheten uteslutande koncentrerad på de nära förestående valen, D. 23 Maj är den för valen utsatta dagen och allt tyder på att det sto a ögonblicket närmar sig; valrörelsen framträder med hvarje dag allt tydligare, kandidaternas antal blir större och större, de offentliga mötena tåtare och tätare. Till verket! är uteln på ett upprop som le Siäclennyligen ställde till valmännen och dessa ord svara utan tvifvel långt bättre mut ös onblickets och situationens fordringar än de genomtiäk:ga, langvariga och sterila diskussioner, hvilka ännu fortfarande till stor glädje för de officiosa organerna fortsättas mellan le Sidcles redaktör, Anatole de la Forge, och Emile de Girardin i la Liberte, angående Emile Olliviers värde som oppositionens målsman. Valmännens antal kommer denna gång att bli långt större än vid något af de föregående valen och man kan i den ilver, hvarmed alla vilja deltaga i valen, se ett tydligt bevis på, i hvilken hög grad det politiska lifvet på sista tiden vaknat och utvecklat sig; ingen vill stå tillbaka, till och med de mest radikala föredraga, framför att bålla sig från valstriden, att rösta på on kandidat, om hvilken de på förhand veta, att han endast skall få ett ringa antal röster. Det är nu afejordt, att regeringen icke uppställer någon officiell kandidat i Paris, utan i stället vill iakttaga den strängaste neutralitet. Man törsäkrar emellertid att det konservativa partiet skall framträda med mera energi än år 1863 och att i följd deraf oppositionens seger möjligen icke skall bli sa fullständig som man i början förmodat. På alla håll bilda sig nu komitter för att sätta sig i förbindelse med kandidaterna. Det är ännu omöjligt att säga, hvilka som skola få de flesta rösterna, men efter hvad man allmänt antager, skola bland de nu afgående kandidaterna Thiers, Garnier Pages, Picard, Jules Simon och Eugene Pelletan bli återvalda och äfven Emile Olliviers återval anses som sannolikt, hvaremot Gucroult och Carnot knappast skola återväljas och Darimon afstätt från sin kandidatur. Dessutom finnas ej få mer eller mindre bekanta personligheter, som ha temligen goda utsigter och som helt säkert skola erhålla åtskilliga röster, kandidater sådane som Durier, Siöcles nye, så itrigt rekommenderade kandidat Gambette, Henri Rochefort och en viss Georges Baudin, hvars kandidatur icke grundar sig på annat än att han är broder till den Baudin, som dödades på barrikaderna i Faubourg S:t Autoine år 1851. I den fransk-belgiska jernbanefrågan har man ännu icke kommit till något slutligt resultat, och det ser ut som om underhandlingarne deromaskulle bli utdragna i oändlighet. Man hoppas dock att den skall vara afslutad, innan valen ega rum. Som ett bevis på det goda förhållande, som för osrigt herrskar mellan de båda hofven, anfores att det belgiska ko nungaparet skall komma att tillbringa några dagar hos kejsaren i Fontainebleau, hvarest denne unde: valen kommer att uppehålla sig. Kunu ett annat furstebesök i sommar omtalas: det är kejsaren och kejsarinnan af Österrike, bvilka hitväntas i Juli månad. Kejsarinnan Eugenie har begilvit sig till Orleans för att bevista Jeanne dArcshögtidligheterna derstädes. Hennes vallfart till Jerusalem säges nu vara afgjord och kejsaren lärer redan ha fastställt reserouten. Pring Napoleons resa till Italien ger i härvarande politiska kretsar anledning till mångahanda gissnin gar. Den allmänna tron är, att han erhållit bemyndigande till att definiuft assluta den tredubbla alliansen mellan Frankrike, Österrike och Italien, en allians, som redan skulle vara så långt framskriden, att det enda som återstår är undertecknandet af alliaustraktaten. Den 1 Maj utkom det första numret af den förut omoämnda nya tidningen le Reveil. Hufvudredaktör är Victor Hugo och de vigtigaste medarbetarne Henri Rochefort, Edmond About, Georges Sand, Edouard Guinet och Alex. Dumas fils. Tidningens töljetong kommer att upptagas af Victor Hugos nya roman DULhomme qui rit. Man kan sålunda latt förstå, hvilket stort intresse och hvilka stora förboppningar, som knyta sig vid detta blad. Le sussrage universel är titeln på ett politiskt blad å 5 centimer, som älven nyss utkommit och som uteslu:ande sysselsätter sig med valen. Det hoter vidare, at 3 at de stora liberala organerna, le Siccle, la Liberl och le Temps, under valperioden skola nedsälta sitt pris till 5 centimer pr N:o för att skaffa sig utbredning bland arbetarne och den stora massan samt derigenom utbreda sina äsigter. Det kejserliga biblioteket har i dessa dagar omottagit en högst intressant och märkvärdig gåltva: ett budhaistiskt verk, betitladt Pripituka (den tredubbla kronan), som konungen af Birmun skänkt kejsar Napoleon och som denne förärat biblioteket. Det består ul 28 delar, okritna på palmblad och inneslutna i skrin af fint och konstnärligt utskuret cederträ. Man säger att detta verk hur ett omätligt värde. Den nya Avenue Napolcon, som går från Stora Operan till Theåtre Francais och förbinder boulevarderna med Rue de Rivoli skrider nu raskt sin fullbördan till mötes och skall utan tvifvel en gång bli Paris vackiasie och clegantaste promenad. Den har en bredd af icke mindre än 30 metres, så att Rue de la Paix, som hitintills varit en at stadens bredaste gator vid sidan af den nya avenyen tar sig ut som en liten oansenlig gata. Om det pris, hvari fastigheterna vid denna aveny komma att stå, kan man göra sig ett begrepp, då man erfar att byggnadstomterua betalas med 17 a 1800 fres pr qvadratmeter.