Göteborgsposten – 12 maj 1869, sida 1

räng ligger i en liberal politik mot Södern och en finansiel reform förenad med en nedsättning i tullsatserna och skatterna, men att med kraft företaga detta är att dela det parti som utnämnde honom. Att döma af tidens tecken skola de nästa valen inom staterna sluta med ett nederlag för regeringen, medan inom nästa kongress-sessionen det herrskande partiet skall slitas af personliga tvister och ryckas sönder i småpartier. Slutscenen i senatens speciella session utmärktes af ett skarpt gräl mellan mr Spraguo å ena sidan och mssrs Nye och Abbott å den andra. Då de båda sistnämnda voro myckot bittra och personliga i sina yttranden, jemförde mr Sprague dem med tvenne hundar, som en gång angripit honom. Senare på dagen förklarade mr Abbott, att han skulle ha upprättelse utom senaten af mr Sprague. Mr Sumner reste sig för att förekomma den hotande duellen, men mr Abbott förklarade, att han ieke menat en duell. Han liknade den Molierska typen, som omedvetet skrifvit prosa, och lika oskyldigt hade mr Abbott, en fabrikant af nattsäckar från New England, kommit att bekugna en af chevaleriets mest bekanta tekniska termer. Man skrattar nu i Amerika mycket åt denne herres misstag i detta afseende, hvilket icke precist passar för en senator. Här förekomma några glädjande tecken till en fr handelsreakrion. Mr Henry Ward Beecher har drapit i fält för denna sak, och dertill har kommit en I:flig demonstration i Boston — det sista håll, från hvilket man skulle vän-at något dylikt. Dessutom har The Evening Post i Newyork, eo mycket god republikansk tidning, förklarat, att striden om negrerna måste lemna plats för en kamp om nedsättande af zulllariffen. Af republikare na i Western ha många åt detta håll lutande äsigter; och då ostintressena börja något gifva med sig samt Södern blir ordentligt representerad i koogressen, skall det bli lätt att göra de kombinationer, hvilka skola åstadkomma denna reform. Men jag fruktar att ännu skola några år förflyta innan några synbara resultater komma att f a uträda. Ingenting kan i den nuvarande kongressen göras för vinnande af detta stora önskningsmål. Det uppg fves att tulluppbördea för i är kommer att mycket öfverstiga den för förlidet år och att de iare inkomsterva gå långt utöfver hvad som af regeringen blifvit för detta år beräknadt. Det fattas nu blott 30 eng. mil i att det underbara verket, Stilla Hafs-jernbanan, nått sin fullbordan. Jag förmodar att om ytterligare ett par veckor skall ett bantåg ha gått tvärs öfver hela kontinenten. Väldiga trumpetstötar skola då höjas öfverallt. Man hör hvarannan menniska här tala om en utflygt till San Francisco ungefär i samma hvardagliga ton som om frågan gällde att resa bort till en badort. Och hvarför icke? På festtåget får snart sagdt hvem som helst följa med gratis och får äfven dricka whisky d discrekion. Intet krångel behofvor väntas från indianerna. Armåen har tuktat dem hela vintern och det krig, om hvilket man talade, säges nu vara öfver. Aderlåtningen är nu slut och i stället skall man stärka patienten med predikningar af qväkare, hvilka skola utsändas för att få honom att hälla sig stilla och låta bli att stjäla. Detta blir dock ett underverk, som herrarne i bredskyggiga hattar torde få svårt att utföra. Skola vi få ett kejsardöme? En djerf tidning Empiret i Newyork besvarar denna fråga jakande. Tidningen började sin bana med att framställa denna sublima lära. Dess tro är årevolut onärk. Kejsardömet är enda sättet att förekomma statskuldens betalande i papper. Gif oss blott en kejsare och man skall få se huru qvickt mr Pendleton, mr Butler och mr Vallandingham skola uppgiva sitt greenbackskätteri. Detta är allt godt och väl. Ideen är ny och lockande, men der är en liten svårighet. Hvem skali bli kejsaro? Spaniorerna ha nu i långa månader bebatterat om hvem som skall bli arfvinge till deras ron; och om de med sin respekt för ädelt blod, gulomlig rätt o. 8. v., icke kunna komma öfverens, huru skulle amerikanarne kunna förena sig om någon. Antäll allmänt val till kejsare och hvarenda en skall östa på sig sjelf, i främsta rummet negrerna. Jag cuktar derför att planen skall misslyckas och att Empire, så vida det ej väcker andra intressen till !f, skall sotdo. Tidningen talar visserligen djerft om tt lida matyrdöden af mobben, men en så ärofull löd väntar den väl knappast. Den sjukdom som hour dess lif är en mycket sorglig: saknad af läsare.