Göteborgsposten – 8 maj 1869, sida 2

4 4 E YR J 15 Från siufvudstadea. Konungen lätt på sin födelsedag tillställa Akershus fästnings kommendantskap 100 spår såsom bidrag till upprättandet at ett garnisonsbibliotek för de nedre klasserna. IIkaledes erhöll Kristianias fattigvård 250 spdr för att samma dag användas tll de fattigas bespisande. — Svenska slöjdföreningen hade sitt allmänna sammanträde i Onsdags afton, dervid ti:l ordförande och v. ordf. återvaldes öfverstekam marjank. K. Bonde och kapt. Björkman. Om sammanträdet lemnar Dag. Nyh. följande referat: Friherre Bonde beklagade, att han för tillfället icke hade några intressantare ämnen att sysselsätta ledamöterna med, och förmodligen för att de icke skulle ätskiljas. efter att ha haft allt för tråkigt, joretog han sig ef:er de ordinarie lörhandlingarnes slot, att med sin vanliga liflighet framställa åtskilliga tankar och iakttagelser i afseende på vissa föreningens verksamhet nära berörande frågor. Han talade bland annat om halmflätnivgen såsom en industri, hvilken om den t. ex. här i Stockholm kunde komma till stånd, säkerligen skulle bereda den bästa utkomst åt många af våra oförsörjda qvinnor, hvilkas lott i allmånhet är så hård, utan att den behöfde vara det. I ett par kommuner i Belgien, der halmflätningen ifrigt bedritves, förtjenas blott på detta arbete icke mindre än 3 millioner rdr om året. I de kommunerna finnas inga kojor mera, utan innevånarne ha sunda, prydliga bostäder. Med synnerlig värma talade hr B. om hvitbetssockerfabrikationen. Han hade en förteckning på 200 personer, hvilka i år börjat odla hvitbetor, och fann detta bevis på ett vaknande intresse för ifrågavarande nä ingsgren i högsta grad glädjande. Om man odlar hvitbetor på 12,00v runnland så bör man få så mycket socker, som årligen åtgår i hela landet; och 12,000 tunnl-nd kan man väl ej anse vara särdeles mycket, då man vet att bara stadsjorden i Sverige utgör 72,000 tunnland. Och hvar och en som eger för hvitbetsodling lämpl g jord, kan ju ej använda den bättre än just till att derå så hvitbetor, hvarigenom han torde bereda sig en af