Göteborgsposten – 8 maj 1869, sida 2

AAA —0 Ea— —— Rättegangsoch Polissaker Från Stockholm. Fastställd dom. I dom al d. 10 Jali 1868 i det af oss förut omtalade målet mellanariksbanken och Stockholms ensk. bank yttrade Svca hofrätt, att ehuru kassören Falk varit austå ld i riksbankens tjenst och af dess styrelse förordnad att betjena allmänheten med penningvexling, för hvilket ändamal Falk hade att emot redovisningsskyldighet från riksbankens förråd reqvirera och erhålla de belopp af sedlar och mynt, som kunde erfordras, dock som e:t dylikt vexlingsuppdrag icke i och för sig förutsatte annat än omedelbart utbyte af penningar, som till kassören inlemnades, emot sådane, hvilka begärdes i stället; och upplyst vore, att, sedan Enskilda banken d. 1 Juni 1867 på förmiddagen genom vaktmästaren Carlsson i den åt Falk anförtrodda kassa för vex ing låtit aflemna åtskilliga sedelbuntar, Carlsson utan anmärkning låtit dem qvarblifva hos Falk, icke allenast då Carlsson kort efter benningarnos inlemnande sig aslägsnade, utan ock då han, kl. omkr. 12 e. m. återkommit, men af Falk underrättad, att vexlingsexpeditionen ej vore färdig, a nyo bortgick, hvarefter Carlsson först påföljande Måndag d. 3 Juni elterfrågat penningarne; alltså och då Falk, åt hvilken penniogarne sålunda blifvit anförtrodda, ej emot riksbankens bestridande kunde anses hafva egt rum å riksbankens vägnar elTor för dess räkning till förvarande dessa penningar owhandertaga, ogillades Ensk. bankens anspråk att af riksbanken erhålla valuta med ränta derå för ofvanberörda 38,860 rdr, eller skilnuden mellan beloppet af de sedlar, som Ensk. banken skulle bafva vid ifrågavarande tillfälle för vexling aflemnat, och den dumma, 18 940 rdr, som nyssnämnde bank, med förbehåll om åtorbaringsskyldighet, särt d. 20 Juni från riksbanken lyfta; samt att enär rörande Eusk. bankens yrkande, att nyssnämnde förbehåll måtte förklaras betydelselöst och de lyftade 18,940 idr ovilkorligen tillerkännas Ensk. banken såsom dess egendom, frågan derom kunde anses röra äfven kassören Falks sterbhusdelegares och borgenårers rätt, hvilka icke blifvit i saken hörda, samma yrkande ej kunde i denna sak bifallas. Denna dom har vid sakens föredragning i högsta domstolen d. 21 sistl. April blifvit enhälligt fastställd. Eldsvådan å Blå Porten var i Ousda föremål för hendläggning i poliskammaren, i närvaro af ombudsmannen för allmänna brundförsäkringsverket för byggnader å landet. Flera nya Vittnen hordes, utan att någon bestämd upplysning om eldeng uppkomst kunde vinnas; vittnesberättelserna sammanstämde dock deruti att elden börjat i det stall, af källarmästaren Blag disponerades och i en a torna der en mängd halm förvarades. Då man dertill lägger, att den i hr Blags tjenst anställde dränggossen And. Pottersson var den ende, som på eftermiddagen före branden innevarit i sta l:t, vill det synas som om elden uppkommit genom någon oförsighet å dennes sida, ehuru han ej vill e känna det. Såsom ett bevis på goesens ovarsamhet med eld upplystes, att han i Måudags afton kl. 111 hade somnat ifrån ljuset, som stod bätändt utan stake på bara klaffen till den fållbänk, der han hade s n sängplats hvarbredvid låg en cigarrstump, som dock var släckt, Först efter ihärdigt bultande på dörren fick man honom väckt. Målet förekom ånyo som i går. gs ånyo som f spilFrån Landsorten. Trefaldigt mord. Vida Gammelstilla bruk, beläget omkr. 4 mil vesterut från Gefle, timade d. 28 sistl. April en obygglig. håndelse, i det snickarens vid nämnda bruk And. Thorsell hustru, Stina EF lund, begick sjelfmord sedan hon förut aft a tvenne minderåriga barn. Hustru Thorsel gammal, hade alltid lefvat i godt förhål! man och visade stor ömhet mot sina 3:nå barn, af hvilka det äldsta, sonen Carl är 11 år gammal. I den af kronolänsmannen afgilna rapport om ti ldragelsen yttras, att då mannen befinner sig i goda omständigheter och ett för hans lefnadsstallning icke obetydligt arf helt nyligen uUllfallit honom, kan man icke gerna antaga, utt bekymmer för sra miiniog och utkomst drifvit hustrun till henne lade gerning. Så mycket sannolikare ullagger han, att hustru Thorsell, och lättrörd natur och blifvit grip strykaude kolportorers saftiga pre till ytterligare uppskrämd af några fanatiska läsarekäringars prat, börjat förtvifla om sin och sina barng eviga frälsning och derför velat skilja både sig och dem från denna syndiga verld. — Nägra dagar föro mordgerningen hade hon till en sin syster yttrat, art hon ämnade taga lifvet af sig och för en at gianaqvinnorna hade hon beklagat sig öfver sin stora syndfulibet och Guds vrede. Ifrågavarande dag omkring kl. nio förmiddageu, observerade man, att hustru Thorsell bogaf sig u: i skogen, ledande de tvenne yngrie barnen, dottren Anna 5 år och sone ders 3 år gammal, och bade gifvit barnen hvar sin skorpa, på det de så mycket villigare skulle med:ölja. VId tillfället befann sig mannen borta på arbete och sonen Carl i skolan. Då hustru Thoissll efter en timmes förlopp ännu icke aterkommwi, borjade man frukta, att hon tagit sig något oråd före, veh begaf sig en grannqvinna, hustru Brita Olsdotter, ut i skogen för att söka henne, samt fann inom kort msdrens och barneos liflosa kroppar i en Thorsell tillhörig lada, belägen omkr. 500 samnar från bruket, — Via lansmannens ankomst till nämnda lada, der ingenting under tiden blitvit rubbadt, fann han modren ligga midtlör dörren och till venster om henne de begge barnen, alla tre på rygs, med af-kurna halear och i hvar sin blodpol. Vid modrens högra band låg en rakknif, som upplystes tillhöra henues man. Antagligen hade modren först dödat gossen och hade hon, för att underlätta arbetet, lagt en träkubb under hans hals. Gossens hufvud var nästan skiljdt från kroppen. Han höll ännu i sin hand en halsåten skorpa, sannolikt densamma, hvarmed modren lockat honom vill sig. Flickan syues halva pjort ett lUsligt motstånd, ty de små händerna. hvarmed hon sannolikt sökt skydda sin hals, hade erhållit flera sär och bennes knän voro starkt nedblodade, hvaraf kan antagas, att hon krypande sökt undkomma den omenskliga modren. — Den förskräckliga händelsen har så gripit mannen, att han sjuknat och måst intaga sängen. En annan förklaring öfver anledvingen till den förtviflade gerningen uppgifver, att nustu Thorsell skall halva ansett sig besviken vid ett urfsskifte och så förorättad med hänseende dertill, an hennes och hennes barns framtid demga-nom synts Henne mörk erngatagit sina I var 35 ar ande med sin la berg8 förrvifär deremot, som halt en svag en af några krivgdikningar samt dern An