Göteborgsposten – 8 maj 1869, sida 2

minska utgiftsbudgeten, skulle inom kort se sig nödsakad att föreslå tvångsåtgärder för Irland och med de allvarligaste försvarsåtgärder bemöta Förenta Staternas fordringar och anspråk. Det är möjligt, att den amerikanska regeringen tänker hämnas på England, i det hon införlifvar med sig Canada och sramkallar ett borgerligt krig på Irland, och i sjelfva verket skulle hvardera af dessa handlingar leda till ett krig mellan England och Förenta Staterna. Men förlusten af de nordamerikanskal provinserna skulle dock för England i sjeliva verket vara alldeles likgiltig. Deremot skulle framkallandet af ett uppror på Irland kunna bli af förfärande betydelse. Sannolikt är det armerikanarnes plan att erkänna Irland som krigförande makt och betäcka halvet med kaparefartyg, utlupna under irländsk flagga från amerikanska hamnar, för att hämnas. Kanske skola dessa farhågor ej besannas, men man kan icke förneka, att antingen är presidenten Grants och hans vänners språk märkvärdigt osammanhängande och obegripligt, eller ock vill han en brytning med England för någon okänd plan. Besynnerligt läter det emellertid, då det från Washington berättas, att senatorn Chandler föreslagit, att Grant skulle bemyndigas inleda underhandlingar med England på grundvalen af samtliga de britiska besittningarnes i Nordamerika afträdande till Förenta Staterna. Chandler motiverade sitt förslag i ett långt föredrag, sägande, att om man följde hans råd, skulle England snart krypa till korset och inom 4 veckors förlopp betala allt, hvad Nordamerika begärde. Han hoppades, att Canada skulle kunna på fredlig väg förvärfvas, men om England ej vill ge vika, må då kriget bli skarpt, kort och afgörande. De 60,000 veteranerna från Michigan äro ensamma tillräckliga, för att eröfra Canada. Förslaget blef hänvisadt till utskottet för de utrikes ange lägenheterna. Times korresp. i Amerika försäkrar, att presidenten Grunt är stämd för en inblandning i Cubas frihetskamp och att han i förening med de öfriga kabinettsmedlemmarne har i denna fråga öfverröstat utrikesministern Fish. På grund häraf vidtager regeringen förberedelser till krig. Å alla örlogshamnarne utrustas nu fartyg, som legat afriggade; värsningskontor för matroser ha öppnats, och regeringen har skickat agenter till Cuba, för att lemna noggranna upplysningar om upprorets tramgång. I Neworleans, Mobile, Pensacola och andra hamnar utrusta de upproriska expeditioner efter behag, utan att störas af de embetsmän, som anställts, för att förhindra det. Amiral Hoff, som ligger vid Cuba, hu fått befallning om att hämnas den aldra minsta förnärmelse, som tillfogas den amerikanska flaggan. Newyorkertidningen World skrifver: Kongressens utskott för de utrikes angelägenhe terna har for sig on lista upptagande 527 personer, hvilka skjutits på Cuba på de spanska myndigheternas besallning. Man genomgår mycket noga denna lista, för att se, om det icke finnes namn på amerikanska borgare bland de skjutna. I sammanhang härmed må nämnas denna notis i Gaulois: Man talar mycket i politiska kretsar om en ny uppsats i en engelsk tidning, hvilken uppmanar England och Frankrike att göra gemensam sak med Spanien och förklara Förenta Staterna krig, om republiken tänker utföra sina planer om Cubas införlifning i Unionens område. I Spanien vederlägger regeringens tidning ryktet om en ministerkris, och säger, att Serrano skall, först efter det frågan om statsformen blifvit afgjord, uppställa personfrågan. Då blir visserligen ett nytt kabinett nödvändigt, men det är detsamma, om ötverensstämmelse häri ernås, eller om ett directorium af 3 eller 5 personer beslutas. I årets Salon? i Paris ser man en stor tafla, föreställande en kamp mellan mexicanska gladiatorer. Denna målning skall ej vara utan förtjenst, men den, som målat taflan, är dock ännu märkvärdigare. Han heter grefve Waldeck. Han har sett den stora franska revolutionen i dess födelse. Han var en vän till. Danton, som skänkte honom sitt porträtt. Han har upplefvat alla de stora händelserna under donna märkvärdiga tid och talar om densamma med en verkligt förvånande minnesfriskhet. Efter d. 9 Thermidor förskaffade han sin vän Levaillant friheten, den bekante resenären, hvars bekantskap han gjort i den engelska Capkolonien. Derpå tjente han i Italiens arme och kom med densamma till Egypten; god musiker och törsedd med en vacker baryton, sjöng han vid Dubois de Jancignys förmälning mot konungens af Kabul dotter. Etter det han berest Nubien, Abyssinien, Mozambique, besökt Nilen, Ganges, Gula Floden, tjente han som löjtnant under Surcouf, den förtärlige korsaren från S:t Malo. Han tilltångatogs af egelsmännen och inskeppade sig med lord Cochrane till Chili, för att på andra hemisferen fortsätta sitt kringirrande lif. Han tillbragte tre år i hemlighetsfull ensamhet i Palenke, byggde sig der en hydda och aftecknade de sällsamma ruinerna från en förgången civilisation. På grund af sina analoga studier i Yucatan, Mexico, hos aztekerna, utnämndaa han till madlam af dat arkaalawi.