Göteborgsposten – 5 maj 1869, sida 2

Eättegängsoch Polissaker Ioliskammaren. Vi omnaämndo i går att de beväringsynglingar, som i Måudags blefvo mönstrade, läto sig komma till last ett skoj, hvartill man ej bört eller sett maken, allt sedan den tid då allmän ordning var ett begrepp, som man knappast kände till. Vi tillägga, att polisen härvidlag gjorde sin skyldighet och beifrade så mänga al oordningarne, som möjligt var. I gar voro en del bevåringsskyldiga ynglingar uppstämda infor poliskammaren för dylika oordningar. Vi uppgifva bär nedan deras namn, för att så vidt pa oss beror asskräcka åtminstone s. k. bättre yygbngar sän att vidare vid allmänna sammankomster uppträda på ett störande sätt, något som på senare tider ej så sällan förekommit. Visserligen är det sannt, alt personer med bekanta namn, och en del af de tilltalade bade sådane, förlora längt mer aån plikten genom ett dyhkt ostentliggande; men — noblesse oblige! — sådane personer borde ej låta komma sig till Jagt att täfla med de sämst uppfostrade bland Gteborgs beväriogsskyldige i att uppträda rusiga och i allo förargelseväckande. Bötfällde till olika belopp, dels för fylleri och dels för oljud och förargelseväck. nde uppförande blefvo af de instämde C. J. Björck, Banjamin Jakobsson, Emanuel Larsson, Johan Johansson och S. Pioschwitz; bvaremot, då Axel Svensson, Hjalmar Wulff, Bertrsm Buchholz och Gabrielsgon icke vid förhöret läto sig afhöra, poliskammaren beslutade att sagde personer skulle till d. 11 I:s hemtas. — Mänadskarlen Niklas Berntsson hade till d. 8 Febr. blifvit Hull poliskammaren inkallad på angifvelse af sin hustru, hvilken han misshandlat. Humrun lät dock öfvertala Big att nedlägga sin angilvelse. En intör domstol skedd förlikning är dock just ingenting att bygga på, och så var ätven förhallandet i detta fall. Hustron hade nemligen låtit ånyv ierstamma besagde Niklas Berntsson för sornyad misshandel. Hon iosaun sig i poliskammaren med biåa ögon, svullna läppar och för öfrigt ett yttre, som blott alltför tydligt bevisade mannens våldsam het och råa lynne. Berntsson, som ej kunde förneka sin förbrytelse, blef till cellfängelset införpassad och målet remitterades till rådbusrätten.