Göteborgsposten – 4 maj 1869, sida 2

varande depuierade 200 skola återväljas. Bland de officiela kandidaterna befinner sig äfven hertigen af Mouchy, hvilken som bekant är gift med en Murat. Han har för afsigt att uppträda i departem. Oise. Den unge Magne, finansministerns son, som hittills innehaft denna plats, skall såsom ersättning belönas med den indrägtiga räntmästarebefattningen i Bordeaux. I sjelfva landsorten utöfva presekterna redan nu en stark tryckning och begagna alla möjliga medel, för att genomdrifva sina kandidater. I departem. Doubs uppbjuder man allt, för att förhindra återvalet af LatourDumoulin (den fordne direktören i polisministeriet Maupas, hvilken öfvergått till det s. k. Tierspartiet-Ollivieris parti). Regeringen har mot honom ställt markis de Mannier, hvars enda förtjenst ligger deri, att han är måg till aflidne utrikesministern Moustier, som var derifrån trakten. I Latour-Dumoulins valdistrikt uppträder för ölrigt äfven en annan slägting till Moustier, men såsom sjelfständig kandidat, neml. de Merode, en frände till den tordne påflige vapenministern. I Somme uppträder general Changarnier mot vicomte Estournel som kandidat, och Adam, f. d. sekreterare hos 1848 års provisoriska regering, har slutligen beqvämat sig till att emottaga kandidaturen i Rouens 3:dje valdistrikt. De skola båda bekämpas med yttersta energi af regeringen. En mycket intressant valkamp motses i Marseille, der en af oppositionens ledare, exministern Thiers, vill ställa sig som kandidat mot Ferdinand Lesseps, Suezkanalens berömde skapare, hvilken genom en adress från 1,900 ansedda köpmän och innevånare uppmnats att öfvertaga ett mandat för Marscilles 1:sta valkrets. Lesseps väntades till Marseille i Lördags, hvaritrån han skall i denna vecka begifva sig till Paris, sannolikt för vidtagande af vissa förberedande anordningar rörande de storartade festligheter, med hvilka Suezkanalen skall öppnas i Augusti d. å. Det berättas bl. a. att mer än 3,000 inbjudningar skola utfärdas till Europas monarker och framstående män, att ett praktfullt utstyrdt fartyg skall i Marseille mottaga de gäster, som komma från vestra Europa o. s. v. Emellertid döljer franska regeringen ingalunda för sig, att den blifvande majoriteten inom lagstiftande kåren skall, äfven om en god del af de nuvarande satisfaits kommer att återväljas, visa en helt annan fysiognomi än hittills. Man väntar neml., att de olika skiftningarne af det moderat-liberala Tierspartiet skola komma att bli af stor vigt och betydelse inom den nya kammaren, hvarför ock kejsar Napoleon, som är i detta fall mycket känslig för opinionens vindar, för visso skall gifva sitt program en bestämdare färg af framåtskridande. Också skrifver redan den mest ansedda af regeringens alla organer, Uonstitutionnel, följande: ÅÅr 1863 fortfor ännu diktaturen af 1852 i en något förmildrad form; diskussionen var då en frukt af regeringens öfverseende, men den var icke någon rätt. Endast tvenne makter stodo gentemot hvarandra i landet: regeringen och oppositionen; de, som ville bygga upp, och de, som ville ritva ned. Den politiska trosbekännelsen var ej synnerligt invecklad: man förklarade sig antingen för eller emot det bestående regementet. Den, som uttalade sig för den officiele kandidaten, gaf ett absolut förtroendevotum; de annorlunda tänkande voro motståndare. — Vid de nu förestående valen skola vi få trenne klasser af kandidater: de systematiskt vänligt sinnade, de systematiskt fientligt sinnade och de sjelfständiga, hvilka på samma gång älska friheten och dynastien, och äro fria från hvarje förpligtelse samt endast beroende at sina valmän. Dessa betrakta förhållandena, som om kronan ännu icke satts på statens byggnad; de önska, att kammaren skall kallas att taga en mera omedelbar del i landets angeligenheter, att pressoch församlingslagarne skola ändras i en mera frisinnad riktning, kortligen, att reformerna af d. 19 Jan. skola erhålla sin fullständiga utveckling. Vi hoppas, att regeringen ej skall motarbeta det liberalt-dynastiska partiet. Vi för vår del vilja understödja det. Samma blad säger i afsende på det mellan franske utrikesministern Lavalette och belgiske ministerpresidenten Fråöre-Orban underbecknade protokoll i jernvägsfrågan, att i detsamma först de legala skäl framhållas, hvilka förhindra belgiska regeringen från att bekräfta de mellan jernvägsbolagen asslutade öfverenskommelserna. Derefter utvecklas denna den franska regeringens åsigt, att det bästa sättet att åstadkomma en lösning af frågan skulle bestå i afslutandet af nya öfverenskommelser. — Bladet framhåller äfven, att Frankrikes önskan kan uppfyllas genom ett af Belgien föreslaget system af internationala jernvägståg, och skulle denna punkt komma att utgöra programmet för den internationala kommissionen.