Göteborgsposten – 4 maj 1869, sida 1

Denna bevekelsegrund svor Martial att utleta då han anlände till Sairmeuse. En egendomlig anblick väntade honom der. På den stora plan som sträckte sig mellan parterren och slottstrappan, befunno sig alla möjliga slags effekter hopade, linne, bordskärl, möbler ... Man skullo kunnat tro att en flyttning förestod. Ett halft dussin personer gingo och kommo, och midtibland all denna oreda utdelade hertig de Sairmeuse sina befallningar. Martial förstod i början ej sammanhanget. Han närmade sig derföre sin far och efter att vördnadsfullt ha helsat på honom, yttrade han : — Hvad skall detta betyda? Hertig de Sairmeuse började skratta. — Huru! ni anar det ej? ... sade han. Det är dock helt enkelt. Då en laglig herrskare efter sin återkomst sofver på en usurpators lakan, är det förtjusande för en första natt, men ingalunda för den andra. Allt dethär påminde mig för mycket om Lacheneur. Det förekom mig som om jag vore hos honom och det höll på att pina mig till döds. Jag har derföre låtit samla och nedbära hans och hans dotters qvarlemnade effekter, allt som ej hör till slottets gamla uppsättning ... Man skall lasta alltsammans på en vagn och köra det till honom... Den unge marquisen välsignade himlen öfver att han kommit i detta ögonblick. Hade hans fars afsigt blifvit verkställd, skulle han kunnat säga farväl åt sina förhoppningar. — Ni skall ej göra detta, herr hertig, sade han.