Göteborgsposten – 4 maj 1869, sida 1

— — — — 2— Slottet Courtomieu gäller för att näst efter Sairmense vara det ståtligaste godset i arrondissementet. Om Sairmeuse kunde vara stolt öfver sina högstammiga skogar, kunde Courtomieu vara det öfver sina ängar och sina springvatten. Man anlände dit på en lång och trång, illa lagd och ful väg, hvilken ansenligt störde harmonien i landskapet. Den hade emellertid kostat marquisen ansenliga summor, efter hvad han påstod, och af detta skäl ansåg han den som ett mästerverk. När vagnen som förde Martial och hans far från stora vägen rullade in på besagde anläggning, väckto stötarne hertigen ur det djupa drömmeri, hvari han varit försänkt alltsedan han lemnade Sairmeuse. Detta drömmeri trodde sig marquisen ha förorsakat. — Det är resultatet af mitt skrämskott! sade han med hemlig tillfredsställelse för sig sjelf!... Så länge återlemnandet af Sairmeuse ej är lagligen bekräftadt, kan jag af min far utverka mig hvad jug vill... ja, allt. Om det blir nödvändigt skall han tillochmed kunna förmås att inbjuda Lacheneur och hans dotter till sitt bord. Han bedrog sig. Hertigen hade redan glömt denna sak; hons intryck räckte ej längre än en ritning i sanden. Han fällde ner glasrutan på vagnen och sedan han befallt kusken köra i gående yttrade han till sin son: — Låtom oss nu samtala! Ni är då verkligen kär i dender lilla Lacheneur? ... (Fort2.)