Göteborgsposten – 4 maj 1869, sida 1

len liksom med makt söker att svinga sig up ur sitt jordiska sängsel för att närma sig sit himmelska ursprung. Det är en andakt jem förlig med hvarje annan. Lika mäktigt som det förträffliga instru ment, hvilket konstaären begagnar, i Eg monts-ouverturen klingade under hans fingrar nästan med fullstämmigheten af en hel orke ster, lika mjuka och atrundade, smekande och fint nyanserade, framqvällde tonerna i Mozarts A-molls-Rondo. Lika lycklig tolkare af de! olika skaplynne som karakteriserar de kompositioner af Händel, Schumann och Chopin, som programmet upptog, återgaf han beundransvärdt den poetiska mystiken i Liszts transcription af Schuberts Erlkönig, det glädtiga i Beethovens Marcia å la turca ur ÅÄthens ruiner, den gripande glöden i samme mästares Sonate op. 57 (Sonata appassionata), som gafs i st. f. den å programmet uppförda Sonate op. 111 och i vårt tycke konsertens glansnummer. Till slut spelade hr R. tvenne af sina egna kompositioner, på samma gång origine l och melodiösa som lemnande honom ett nytt tillfälle att glänsa med en oöfverträfflig bravur, den der nådde en svindlande höjd i det sista, en Etude, ertordrande en nästan öfvermensklig färdighet och styrka, ett proberstycke i det fast underbara — både för konstnären och bans instrument. Vi behöfva troligen knappast nämna, att konsertsalen hela aftonen genljöd af det mest entusiastiska bifall från ett elegant och talrikt auditorium. I morgon Onsdag gifver den utmärkte konstnären sin andra och sista konsert härstides, denna gång i Elementarläroverkets sollenitetssal. Italienska Operan. I afton uppföreför första gången alt italienska operasällskape: Gonnods Faust. Musiken till denna opera, som på en till och med i vår Liltågs-tid ovanligt kort period lyft kompositörens namn till ryktets spets och förvärfvat honom plats i första ledet bland nutida tonsättare, är redan förut väl bekant för vår allmänhet och det var denna opera, som under senaste tyska operasäsongen visade sig ha den starkaste dragningskraften på sagde allmänhet. En bekant musik-kritiker yttrar om denna opera: Faustmusiken är ofta hänförande, stundom poetiskt inspirerad, men ej hel. Den eger ej skönhet, men skönheter. Detta omdöme håller utan tvifvel streck inför den stränga kritikens domstol, men för den stora allmänheten, som vanligen icke befattar sig med tekniska och estetiska reflexioner blir en opera med en sådan rikedom af lättfattliga och sängbara melodier som Faust vanligen, hvad man kallar en favoritopera. Nummer sådane som valsen, soldatkören, spegelarian m. fl., hvilka kritikern ex professo måhända underskattar som triviala, hvardagliga, vej lämpliga för situationen äro dock helt säkert de som icke minst bidragit till operans och kompositörens popularitet. Men då en opera derjemte innehåller så äfven ur rent estetisk synpunkt fullt konstnärliga momenter som Margaretbas ballad (Det var en konung i Thale), Siebels rondo (Lilla blomma, du är etc.), den s. k. månskensduon, Mefistofeles serenad, fängelse-duon m. m., så kan man lätt förstå hvarföre denna opera vunnit icke en stundons flyktiga popularitet utan ett varaktigt namn i den universella musikens historia. Hr Strakosch har icke sparat några omsorger och omkostnader för operans värdiga uppsättuing. Sä är orkestern betydligt förstärkt, harpoch orgelackompagnementet, hvilka båda instrumenter och isynnerhet det senare i denna operas orkestrering spela en vigtig roll, har öfvertagits af erkända talanger och på körernas inöfvande har nedlagts ett arbete, hvilket krönts med verkligt glädjande resultater. Kostymer och andra reqvisita äro nya och hufvudpartierna i afton sålunda besatta: Margaretha, m:ll IHobnberg, Faust, hr Sabatuni, Mefistofeles, hr Carcia, Valentin, hr Gualagnini, Siebel, fru Marinoni. Wagners, här ej örut sjungna parti, utföres af hr Castelli och Marthas af fru Beyerböck. Om Thorsdag kommer ru Marinoni att i Margarethas parti alternera ned mell Molmberg. Faust bildar sista länken i den kedja f musikaliska njutningar som detta förtjenstulla sällskap och dess sträfsamme impresario rbjudit oss. I en viss mening är det för lenne sistnämnde redan en dyrbar länk, måtte