Göteborgsposten – 30 april 1869, sida 2

Från Utlandet, Lagstiftande kåren i Paris ärj upplöst, och nya val ha utskrifvits till d. 23 och 24 Maj. Valkampanjen är redan i tull gång. Otvetydigt är, att Napoleon på fullt allvar söker att sätta de förestående allmänna valen i samband med den i Augusti inträffande, Napoleon I:stes hundraåriga födelsedag, och att han betraktar denna händelse såsom varande af stort politiskt intresse. Det är för öfrigt icke första gången, som Napoleon I:s sekeldag haft inflytande på den nuvarande kejsarens vigtigaste beslut. Vi erinra oss t. ex., att frågan om lagstiftande kårens upplösning år 1868 flera gånger var under förhandling inom regeringen, ehuru kejsaren på grund af nämnda sekeldag helst velat låta kåren uttömma sitt mandat. För öfrigt har i dagarne utkommit en broschyr, kallad: XNapoleonslegenden och dess renegater, hvilken utgör en samling af allt, hvad som skrifvits till förmån för fransmännens första kejsare. Napoleon III känner sitt folk. Han vet, att fransmännen under sin lätta och glädtiga mask dölja ett ej ringa anlag för mysticism och ganska mycken vidskepelse. Dessa strängar anslår han derför, äfven sjelf genom sina ödesteorier försedd med en mystisk karaktersbotten, och valen bli sålunda helt oförmärkt inflätade i Napoleonskulten. Den bekante landsflyktige revolutionsmannen Edgar Quinet, åt hvilken man erbjudit en kandidatur i Paris, har svarat härpå med en skrifvelse, hvilken vi här meddela: Kära medborgare! I underrätten mig i eder skrifvilse om, att flera inflytelserika valmän beslutat föreslå mig till en kandidatur i Paris, och j hafven fått i uppdrag att hos mig spörja, huru edert anbud skulle komma att upptagas. Ett är säkert, neml. min tacksambet för att j erinren eder mig, Det är således sannt, att 17 års landsflykt och frånvaro ännu icke slitit mig ur mina medborgares hjerta. Skulle jag icke vara rörd af denna opinionsyttring, på hvilken jag ingalunda vara beredd? Ett folk, som vet att i rätt tid tanka på sina landsflyktingar, är helt visst