Göteborgsposten – 30 april 1869, sida 1

i det han ömsom betraktade sin bössa, ömsom Marianne, huru mycken tack ni är skyldig fröken Lacheneur. Vi skola träffas ännu en gång, hoppas jag ... — Ni har redan sagt mig det, afbröt Maurice häftigt. Att träffa mig är det lättaste i verldon . . . Förstkommande bonde skall kunna visa er baron dEscorvals hus. — Nåväl! min herre, jag vill skicka två af mina vänner till or.. — Ah! när ni behagar! .. — Naturligtvis ... Men först skulle jag vilja veta i kraft af hvilken fullmakt ni upphäfver er till domare öfver herr Lachencurs heder och söker försvara den ej angriper den ... Med hvad rätt gör ni detta? På Martials ton kunde Maurice mälrka, att han åtminstone hört en del af hans samtal med Marianne. — Mod vänskapens rätt, svarade han... Om jag säger er, att ert försök ej lönar mödan, så är det emedan jag vet att herr Lacheneur ingenting skall mottaga af er... nej, ingenting, under hvad form ni än söker förkläda den almosa ni kan vilja kasta till honom, utan tvifvel för att tysta ert samvetes röst... Han vill behålla sin förolämpning som utgör hans heder och er skam, Ah ni trodde er nedsätta honom, mina herrar Sairmeusc! . i stället höjde ni honom tusen fot öfver er falska storhet. . . Hans då man ädla fattigdom krossar ert ökvorflöd, liksom jag med hälen krossar denna jordklimp. . Han mottaga något af er. ha, ha!... Vet att alla era millioner aldrig kunna skaffa er ett nöje, som går upp mot det han skall känna när