Göteborgsposten – 29 april 1869, sida 1

V u —— Martial genomvandrade denna skog då han fick höra ljudet af röster. Han närmade sig och igenkände Marianne och Maurice dEscorval. Lydande en impuls af vrede, stannade han och stötte kolfven af sin bössa hårdt mot marken. Vid afgörande stunder i lifvet, då hela framtiden boror på ett ord eller en åtbörd, kunna tjugo motsatta ingifvelser genomkorsa hjernan med blixtens hastighet. Vid den oväntade åsynen af marquis de Sairmeuse var Maurice dEscorvals första tanke denna: — Huru länge har han varit der? Har han spionerat, lyssnat på oss, hvad har han hört? ... Hans första ingifvelse var att störta sig på denne fiende, slå honom i ansigtet, tvinga honom till en strid. Tanken på Marianne höll honom tillbaka. Han förutsåg de möjliga, tillochmed de sannolika resultaterna af en strid börjad under dylika omständigheter. Hurudan utgång en sådan än kunde få, skulle denna unga rena flicka derigenom förlora sitt rykte. Martial skulle ej tiga och landtfolket är obarmhertigt. Han tänkte på att denna unga flicka, som han så högt älskade, genom hans förvållande skulle bli utpekad, en visa i trakten... och han hade nog makt öfver sig sjelf att beherrska sin vrede. Allt detta räckte blott en half sekund. Han rörde helt lätt vid kanten af sin hatt och tog ett steg mot Martial. — Ni är främling, sade han till honom i upprörd ton, och ni vill utan tvifvel ha upplysning om vägen.