Göteborgsposten – 28 april 1869, sida 2

Fran Utlandet. Mellan Österrike och Preussen har åter börjats en af dessa bittra gräl-fejder, hvilka förråda, huru i grund och botten fientlig stämningen är mellan de båda makterna. Det är den österrikiska generalstabens törut omnämnda verk, som åter kommit elden under askan alt flamma upp. I dewamma har, som bekant, införts en depesch från Bismarck till preussiska sändebudet i Paris, hvari nämnes, att den preussiske konungen framför allt ville under kriget utvidga sitt rikes område. Ilärmed uttalades äfven öppet, att han ville ett Storpreussen, hvari Tyskland skulle uppgå, och ej ett Tyskland, hvari Preussen skulle uppgå. Offentliggörandet af denna depesch kar kommit Preussen mycket olägligt, hvad angår dess försök att bemäktiga sig de tyska Sydstaterna. Också kan man af de otficiösa berlinertidningarne se, huru man i hofcirklarne skummar af raseri. Bismarcks egen tidning säger, att österrikiska regeringen ej kunnat under sina auspicier offentliggöra den alldeles konfidentiella chifferdepeschon annorledes, än genom att ba stulit chiffernyckeln, ty kombinationer äro omöjliga. Emellertid ligger det i den omständigheten, att man i en statsskrilt uppträder på ett sådant sätt, en fingervisning ang. stämningen i de högsta kretsarne mot Preussen, hvilket naturligtvis måste oundvikligen vara af ett afgörande inflytande på berlinerkabinettets politik under historiska händelser och vid bildandet af de allianser, som då kunna tagas under öfvervägande. Naturligtvis skola de österrikiska tidningarne ej underlåta att gifva svar på tal. Men sjelfva Bismarck har, om än indirekte, gifvit österrikiska regeringen ett hugg i sitt tal om förbundsriksdagen mot det at Twesten väckta förslaget om, att regeringen skulle inför riksdagen framlägga de diplomatiska aktstyckena. Bismarck sade: En regering, som går för långt i sina oflontliggöranden, riskerar, att ingen stat för framtiden meddelar henne annat, än hvad hen lika gerna kunde låta trycka i sin officiela tidning. Mot dylika regeringar måste man vara så försigtig och tyst, att ej allenast den diplomatiska förbindelsen kommer att deraf lida, utan äfven att hvarje utveckling af ett förtroendefullt förhållande blir qväfd i sin födsel. Då jag befarar, att en regering genast offentliggör, hvad jag meddelat henne i förtroende till hennes diskretion, och kanske tillochmed ir utsatt för, att innehållet blir vanstäldt och