Rattegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Hemmansegaren A. G. Larsson från Skallinge socken hade d. 14 d:s råkat tillsammans med en som han förmodligen ansåg som en treflig sällokapsbroder. Denne var arbetskarlen Mårten Andersson. De båda nya vännerna läto naturligtvis åtskilliga sprithaltiga årycker besegla det vänskapsförbund som de båda knutit, och Sillgatans lokaler voro ej främmande för befasmander af sagde förbund. Åtminstone befanns det, då gubbarne ansågo sig ha fått tillräckligt af verldenes goda den qvällen, att de båda vännerna hade allra närmast ett hem, ifall de följdes åt till Larssons hotell n:o 44 Sillgatan. Dit begasvo de sig också. Larsson hade en liggsoffa till sin disposition; Andersson, säsom kinesande gäst, hade ingen. Någon strid uppstod om hvem som skulle taga platsen i soffan i besittning. Lasson, som artig värd, erbjöd Andersson soffan; denne afböjde vänligt och bestämdt anbudet, ech så blef det Larsson som slutligen lade sig på nämnde plats. Måhända inverkade dervid Larssons känsla af att vara sedelbafvare. Sädaut lärer ingifva en synnerligt atark öfvertygelse om att öfverallt icke kunna iotaga annat än första Platsen. Larsson bade nemligen penningar, icke mindre än 267 rdr 50 öre. Det händer så sällan en landtbo då han kommer till Göteborg att kunna visa sig så der förmögen, att den hederlige Larsson under aftonen ej kunde underlåta skryta med sin kassa och flera gånger framtog densamma samt genombladdrade dess af produkter från Skånes, Göteborgs, Örebro c. enskilda banker bestående brokiga innehåll. Då han lade sig hade han penningarne i behåll i sin rockficka, men då han vaknade befano ham sg i samma tillståod som så mången aunan, hvilken nyss förut med det mod som kontanterna ge trädt ut i verlden — han var pank. Portmonnäen var borta, penningarne voro borta o h slutligen var äfven vännen Andersson sjelf borta. Då Larsson började grondera öfver gin förlust läto samtliga de i rummet under natten innevarande personerna visitera sig, för att från sig afbvälfva alla beskyllningar. Då ingenting hos dessa personer anträffades var det tydligt att misstankarne skulle vända sig mot Andersson. Denne anträffades slutligon af Larsson, hvilken framställde hvad han hade på hjertat. A. bad honom för all del icke ställa till spektakel eller vara högljudd, så att polisen skulle få reda på något. Han ville, sade han, visa Larsson en märkvärdig sak. Med hemligbetsfull min förde han nu L. till en bergsklyfta bakom Kronan och framtog den derstädes dolda, Larsson tillhöriga portmennäen. Men i denna fanus icke mer än 39 rdr. Andersson förklarade nu att han verkligen från L. tagit portmonnäen, men icke ur dennes ficka utan ur soffan bredvid honom der han låg och sol. Vidare förklarade han bögtidligt att i portmonnäen icke funnits mera penningar än de 39 rdrna samt några silfveroch kopparmynt, i ersättning för hvilka han gaf Larsson en rock. i Larsson, som väl för ögonblicket låtit sig nöja härmed, gjorde dock förnyad anmälan i polisen. Då Andersson här togs i förhör, berättade han samma historia gom han förut undfägaat Larsson med och kunde ej sormäs till uppriktig bekännelse. En ogift qviona vid namn Johanna Kristensson berättade vid polisförhöret, att hon sett Andersson räkna en bundt af 25 sedlar, hvilka han gömt bakom sin rygg då han märkt att han af henne var observerad. Detsamma berättades af bustru C. Svensson. Målet remitterades till rånhusrätton och Andersson införpassades till cellsängelset för att der afbida ransakning. — Poliskommissarien Witiboldt hade till i går till poliskammaren inkallat emigrantagenten B. B. Peterson och hr Charles Hartvig, att ansvara, den senare derföre att han, utan att i vederbörlig ordning ha blifvit antagen till agent eller agentombud, lörsålt biljetter till Amerika, och den förre, som genom sin prokuriet underskrifvit ifrågavarande biljetter, derföre att han begagnat obehörigt ombud. Då de tilltalade ej kunde förneka niktigheten af angilvelsen, dömdes de, i enlighet med 56 af Emigrantlagen till 50 rdrs böter, hvilket för öfriga med detta nya slags affärer sig befattande personer till varnagel torde tjeva. Från Stockholm. Stöld vid eldsvåda. Under den i gårdagens tianing omnämnda eldsvådan natten till i Söndags vid Norrtullsgatan hos fotografev Malmberg blaf hav bestulen på en penningsumma af 4,000 rdr. Stölden ir anmäld i poliskammaren och spaningar efter tjufren pågå. Subordinationsbrott. En soldat vid stadsmilitären, hvilken häromdagen i berusadt tillstånd tilllelat sin förman, sergeanten Stenvall, några lindrisare slag i hufvudet samt kallat bonom sahund, AamAHO 3 Tärdama af Stnab hala 1s1