Göteborgsposten – 27 april 1869, sida 1

Herr Lecoq ). (Roman af Emile Gaboriau. (Öfvers. fr. Franskan.) Dessa gåfvo ej akt på Maurice. De samtalade, ban lyssnade. — Det är rena sanningen, sade en af dem, och jag som nu talar till er hörde det af Chanlouineaus egen mun i går afton... Han kunde ej styra sin glädje ... Jag bjuder er alla på bröllopet! utropade han; Åjag gifter mig med herr Lacheneurs dotter, det är afgjordt. Maurice blef så bestört då han hörde denna nyhet, att han nästan förlorade förmågan att tänka. — För öfrigt, fortfor bonden, har han varit kär i henne länge ... det är en känd sak. Man skulle se hans ögon då han mötte henne... de glänste som eld... Så länge som fadern hörde till de store, vågade han ingenting säga; men då han föll ned från sin höjd friade Chanlouineau och fick ja. — Dålig affär för honom, inföll en liten gubbe. — Hvarföre det? — Om han är ruinerad, som man påstår ... De andra utbrusto i skratt. Forts. fr. N:o 94