Göteborgsposten – 27 april 1869, sida 1

c—— ——— hade ej mer någon samhällsställning. Han var den fallne mannen, den som har varit men ej mera är ... Var ej ett sådant öfvermått at olycka nos för att förklara de mest underliga och förtviflade boslut?... Maurice darrade då hau tänkte på allt detta. Di han jemförde böndernas sladder med de ord som dagen förut blifvit uttalade i EScorval af herr Lacheneur, kom han till den slutsats att nyheten om Mariannes och Cnanlouineaus giftermål kanhända ej var så orimlig som han förat hade tyckt. Men hvarföre skulle herr Lacheneur gifva sin dotter åt en bonde utan uppfostran? ... Af boråkning? Omnjjligt, alldenstund han vägrade on föreuing som han under sin lyckas dagar skulle varit stolt öfver. Af egenkärlek då?... Kanhända ville han ej att det skulle kunna säga; om honom, att han hade sin måg att tacka för något... Maurice uppbjöd hela sitt skarpsinne för att finna lösningen till denna gåta, då han slutligen på don stig som ledde från heden såg en qvinna nalkas: Marianne. Hon hade utan tvifvel likartade farhågor, ty hon kastade oroliga blickar åt alla håll, under det hon närmade sig. Maurice såg ej utan öfverraskning, att hon hade blottadt hufvud och att hon hvarken hade schal eller mantilj öfver axlarne. Slutligen uppnådde hon skogen, han skyndade fram till henne och fattade heanes hand, som han förde till sina läppar. Men denna hand som hon så många gånger låtit honom faga, drog hon nu sakta tillbaka med en ätbörd så