Göteborgsposten – 26 april 1869, sida 2

pret, under det att lönerna höjts från 80 till 100 pret. För detta påstående har K. ej något antaligt bevis att lemna. Wells deremot visar nu, enligt officiel berättelse från Förenta Staternas Commissary-General, att mjölet stigit 88 pret i jemförelse med 1859—60 och att salt stigit från 18 till 20 cents pr bushel till 60 eller 70 cents. PFattigvårdsstyrelsen i Filadelfia säger i sin berättelse af 1868, att tillökningen i priset på oxkött, fårkött, kaffe, th, ris, mjöl, brunt och hvitt socker, molassas och tyger, som inköpts för de fattiga år 1867, mot priset för samma varor år 1860, var 113!(; pret. Dessa förråder hade dock inköpts i stora partier och hade derför kostat mindre, än om de inköpts af små hushåll. Hushyran i Filadelfia företer under samma tid en tillökning af i medeltal mer än 130 proct. Men detta afser endast de torftigare boningarne. För mera prydliga hade stegringen varit mer än 135 pret. En arbetare skrifver till Wells följande: Mina utgifter under veckan uppgingo, förutom bränsle och hyra, till 2 dollars I c.; samma artiklar kosta mig nu 3 dois. 67 c.; stegringen i medeltäl 87 pret. Aflöningen år 1859 10 dols. i veckan; år 1869 12 dols. i veckan; stegring 20 pret. I rundt tal voro således mina utgifter pr månad 1869 16 dols. 50 e.; inkomsterna 40 dols.; öfverskott för kläder och andra utgifter 23 dols. 50 c., eller 270 dollars pr år för fem af oss. Mina utgifter äro nu 33 dols. 76 c. pr månad, eller mer än 100 pret, så att jag endast har 4 dols. 25 c. pr månad, eller omkr. 51 dollars prår för kläder och andra tillfälliga utgifter. Förenta Staternas regering betalar sina daglönare bättre än de enskilda firmorna, och likväl hade dess aflöningar mellan 1860 och 1868 endast ökats med 58!,; pret. Mr Horace säger om Newyork: En familj om 4 personer kan knappast lefva drägligt med mindre än 3 rum, och hyran för 3 tarfliga rum härstädes skulle sluka hela lönen för en vanlig arbetare på landet. Men mr Wells har ej inskränkt sina undersökningar till de stora och öfverbefolkade städerna, utan äfven gjort sig noga underättad om fakta från flera landtdistrikt. Staden North Brookfield i Massachusetts år belägen midt i denna stat och på något afstånd från både jernväg och en tätt befolkad medelpunkt, varande säte för en storartad skodonstillverkning samt sysselsättande omkring 1,000 armar. Stigningen i arbetslönerna var i detta distrikt mellan 1860 och 1868 mindre än 32 prct, under det att tillökningen i kostnaderna för de allmännaste lifsföraödenheterna var nära 99 prot. Hyrornas stegring hade varit ej mindre än 65 prct. Allt sammanlagdt, finner Wells, att lefnadskostnaderna för en familj om fyra personer ej kunna vara mindre än 24 dollars 25 c. i veckan — och, säger han, huru många af Amerikas arbetare förtjena så myckot? Huru många erhålla icke mindre än 23 delar så mycket? Mr Kelley hade påstått, att det nu finnes mera tillgång till arbete än före kriget. Wells visar huru oriktigt detta påstående är. År 1860 utdelade fattigvårdsstyrelsen i Filadelfia 230,517 dollars i understöd; år 1867 hade beloppet stigit till 423,868 dollars. Antalet af hjelpbehöfvande hade under ett år ökats förfärligt. Ar 1867 var antalet af dylika 85,232; år 1869 104,542. Stadens betolkning är 750,000 personer, af hvilka 3,718 fattighushjon. Det visar sig således, att under år 1868 108,260 personer, eller 1 person på hvar 14 2 i Filadelfia, voro helt och hållet eller delvis ur stånd att hjelpa sig sjelfva. Horace Greely beräknade sistlidne Januari, att det fanns inom synhåll i och omkring Newyork en half million menniskor, som voro hungriga, trasiga och utan arbete. Detta bekräftas af en berättelse, afgifven af sekreteraren i Newyorker-Sällskapet för bättrande at de fattigas ställning, samt af en mängd fabrikanter och andra arbetsgifvare. Verkningarne af fabrikssystemet beskrifvas sålunda i ett senatsdokumenf, n:o 44, Januari månad år 1869: En hjelplös befolkning af arbetare, låga aflöningar, oundvikligt armod och ett maskeradt slaveri, en rik herre, en fattig tjenare och eländig befolkning. Sådan är historien om fabrikssystemet i gamla Ergland och sådan är historien om sabrikssystemet i Nya England. Mr Wetts ådagalägger till sist, att de slutledningar, som dragits från sparbanker och assuransstatistiker snarare bekräfta, än vederlägga de uppgifter, som han framlagt för allmåheten. Han diskuterar ej ställningen i Vestern, men uttrycker sin mening, att lika orsaker hafva frambragt lika verkningar öfverallt. Om dessa fakta än icke kunna hejda utvandringen till Förenta Staterna, borde de dock ålägge dem, som befrämja en stor deportering af de arbetande klasserna, den största försigtighet. Utvandrarne ha oftast ingen tanke på eller kunskap om, hvad som väntar dem på andra sidan Atlanten, och det är helt visst sällan någon säger dem numera, att kampen för brödet kan der vara lika hård, om ej hårdare, än i såderneslandet. Att 2 3