Göteborgsposten – 26 april 1869, sida 1

Från Riksdagen. Sammanträdena Fredagen d. 23 April. Första kammaren afslog med 47 röster mot 14, i enlighet med sammansatta bankooch lagutskottets hemställan, de af hrr E. Frisk, Joh. Olsson, Eric Olsson och A. W. Wigardt väckta motioner om skrifvelse till K. M:t med anhållan att enskilda banker med rätt att utgifva egna bankssedlar icke vidare måtte oktrojeras samt att, när oktrojerna för de nuvarande enskilda bankerna löpa till ända, banksedelutgifningsrätien äfven för dem måtte upphöra. IIIAr A. C. Raab, Frisk och C. G. Mörnor yrkade bitall till förra delen af dessa mo:iouer. For bifall till u skottets förslag talade hrr Wallenberg, v. Schwenn och Bennich Samma utskotts utlåtande med hemstallan om afslag å hr Wallenbergs motion om ändring i lagen angående myatbestämningen af I Ma:s 1830, godkändes, hvaremot kammaren, i strid med utskottets förslag, afslog samma motionä:s framstä!lning om andring i lagen angående Rikets ständers bank. Nämnde utskotts förelag, att privatbankennis rätt att utge sedlar på grund af deras inneliggande riksbankssedelkassa skulle upphöra, afslogs, elter en temligen långvarig dissussion, på yrkande af hir A. C. Raab, Tornerhjelw, de Marå, J. O. och C. G. Morner med 33 röster mot 28. Hrr Wallenberg, v. Schwerin, Faxe, Schartau och E Sparre yrkade bifall vil förslaget. På yrkande af hrr Nordström, Stjernblad m. fl. talare beslöt kammaren med 33 röster mot 22: att för de i riksbanken och dess lånekontur innestäende medel enskild bank skall atyjuta sedelutgifoingsrätt eudast, för såvidt dessa medel utan ränta der innesta. Med 41 röster mot 15 beslöt kammaren att lägsta valören å privatbankssedel skall vara 5 rdr och högsta 1,000 rdr. Beslutet fattades på yrkane af hrr Faxe, Wallenberg, Posse och A. R. Mörner. Utskottet hade föreslagit att lägsta valören skulle vara 10 rår. Andra kammaren sysselsatte eig under hela sammanträdet med sammansatta bankooch lagutskottets betänkande öfver hr Wallenbergs motion om antagande af ett nytt myntsystem, grundadt på guld. Under diskussionen gjordes endast två yrkanden: bifall till det godkännande beslut, Första kammaren fattat, och afslag å såväl utskottets förslag som nämnde beslu!. Utskottet hade ingen enda soisvarare. De talare, som yrkade bifall till Första kammarens beslut, anförde hufvudsakligen samma skäl som i denna kammare blefvo de bestämmande; andra sidans talare framhöllo bl. a., art det nu ej var fråga om någonting annat, än att anhålla om en utredning af den vigtiga srågan, bvilket väl ej kunde innebära någon fara. För bifall talade brr Hedenberg, Lindström, Ribbing, utrikesministern Wachtmeister, finansministern af Ugglas, Bergström, Gripenstedt, Mannorskantz, Liljenerantz, Rosenberg, Sjöberg, v. Troil, C. A. Larsson och Gumaelius; asfslag deremot påy kades af hrr Medin, Wigardt, Witt, Östman, Jöns lihrsson, Johannes Andersson, Carl Ifvarsson och Uhr. Hr Agardh, med hvilken hr Rundbäck förenade sig, framställde ett särskildt skrifvelseförslag, något afvikande från Första kammarens. Vid anställd vo