Göteborgsposten – 24 april 1869, sida 2

bokbindaremästaren Carl Johan Fryxell, anklagad att hafva väldsamt uppfört sig emot sin hustru. Stamningen afsåg egentligen den våldsamma behandling hustrun fått undergå d. 13 och 15 d:s, men vittnesberättelserna gåfvo vid handen att misshandlingen fortgått under flera år och utvisade, att mannen Fryxell är af särdeles brutalt sinnelag, enär han efter det vittnena inkommit och funnit hustru F. ligga blödande och sanslös å golfvet, samt sedan de tagit band om henne och uti ett annat, främmande sfruntimmer tillhörigt, rum aftvättat henne blodet, mannen F. kommit inrusande och ytterligare sparkat och slagit henne. Den tilltalade nekade fräckt för angilvelsen, men fyra sammanståmmande vittnen sätta brottet utom allt tvifvel. För ytterligare bevisnings sorebringande uppsköts ransakuingen till d. 29 d:s och den tilltalade återfördes i häktet. Öfver väld, begånget af artillerister. En me delålders tjensteman och hans son öfverföllos i Onsdags afton kl. 19 på landsvägen mellan Liljan och Carl X V:s port af två artillerister, utan att de öfverfallne sjelfva på ringaste sätt gåfvo anledning dertill. Fadren tilldelades först ett knytnäfsslag för munnen, så att den flög i blod och haa tumlade baklänges. Vål uppkommen, tilldelades han med något tillbygge, att döma af såret troligen en butelj, ett så våldsamt slag i främre delen af hufvudet, att ett större sår uppkom, ur hvilket blodet forsade och öfversköljde hans ansigte och kläder. Under tiden hade sonen kullslagits och erhållit flera knytnäfsslag i hufvudet. Ett par, tre fruntimmer, slägtingar till de öfverfallne, hvilka voro i deras sällskap, sprungo och ropade på hjelp; slutligen kommo ett par korporaler från endera af gardena vägen framåt, och dessa gåfvo den illa sårade sadren välbehöfligt bistånd; stödd på den enes arm begaf han sig sedermera till närmaste fältskärsstuga för att förbindas. Väldsverkarne bade redan innan korporalerna hunno fram gripit till flykten, och det lärer, tyvärr, ej vara mycken utsigt till a:t få dem befordrade till välförtjent straff, ty alltsammans gick så hastigt. — 1C::——.