Göteborgsposten – 23 april 1869, sida 2

rondo i A-moll: hvarje fras framträdde häri sin fulla fägring, i ideal renhet. Säkert skulle hvarje åhörare önska att en annan gång få åter höra det så förträffligt tolkade mästerverket. — Mästerligt utfördes ock Beethovens originella turkmarsch med det beromdt vordna diminuendot; i Elfkungen beundrade man isynnerhet de med obeskriflig finhet återgifna locktonerna från fantomet, och de kärnfriska Händelska pjeserna erhöllo sin genuina särg lika troget som de smäktande nocturnerna af Field och Chopin. — I Egmontsouverturen utvecklade br R. sin öfverlägena talang i det mängstämmiga spelet, hvarvid han isynnerhet förstod att genom nyansernas kontrast försinliga instrumentalmassornas effekter. — Uti Beethovens Appassionata föredrog hr R. framför allt variationerna med en klarhet, ett ädelt lugn, som man i denna grad måhbända blott återfinner hos Joachim. I finalet följde han det Lisztska föredragssättet, hvilket med sitt forcerade tidmått och sitt täta pedaliserande allt för mycket närmar sig till en viss ultrabravur, som här icke är på sin plats och dessutom tyckes snart nog hafva spelat ut sin roll. Af egen komposition gaf hr R. slatligen åtskilliga salongsstycken, hvaribland romansen isynnerhot är ganska täck. På sistone kom ett raketstycke (etude), som visade hvilka fabelaktiga mirakulosa stå honom till buds. Sådant förekommer annu, men har numera fårt sig en plats anvisad blaud kuriosa. Hr Rubinstein gifver som om Måndag konsert i Upsala.