Göteborgsposten – 22 april 1869, sida 2

Chupin hade inga laster, han, eller åtminstone var han herre öfver dem. Han tyckte om att dricka, men han söp sig aldrig full. Om hans steg någon gång voro vucklande, var hans hufvud klart. honom aldrig. ö Hans tunga kunde sladdra, men förrådde I sjelfva verket hade han blott en åtrå: att bli jordegare. För att som andra få sin vingård eller sin åker, dit han kunde skicka arbetare, var han i stånd till allt... ja till allt, utom att arbeta. Man fruktade honom och ej fullkomligt. Dittills hade han användt all sin intelligens för att ostraffadt kunna begå lagöfverträdelser. För att stjäla några säckar säd och akta sig för polisen, hade han utvecklat ett intrigmakeri som skulle gjort tjugo diplomaters lycka. Han sade ofta att omständigheterna varit emot honom. Också var det nästan med ett slags förtviflan som han grep det tillfälle att förbättra sin ställning som nu erbjöd sig. Naturligtvis hade den listige skurken ej nämnt ett ord om de omständigheter, som voro förbundna med återlemnandet af Sairmeuse. Han hade noga aktat sig för att tala om fröken Armands åttiotusen francs som satt Lacheneur i stånd att köpa godset. Bönderna fingo af honom blott veta sjelfva faktum. — Herr Lacheneur bar återlemnat Sairmeuse, sade likväl kände man honom