Göteborgsposten – 21 april 1869, sida 1

framstamma, så ljuft utt köra, us psteg ej en enda gång från deras hjertan till deras läppar. Aldrig hade Mauricees djerfhet öfverstigit en förstulen handtryckning, aldrig hade Marianne vågat så mycket som denna morgon. Föräldrarne kunde ej vara okunniga om denna ömsesidiga ömhet, och om de tillslöto ögonen derför, så var det emedan den ej stridde mot deras planer. Baron och baronessan dEscorval sågo intet som hindrade att deras son gifte sig med en ung flicka, hvars ädla karakter de lärt uppskatta, som var lika god som skön och som var den rikaste arftagerska i provinsen, hvilket på intet vis skämde bort saken Herr Lacheneur var å sin sida förtjust öfver detta framtidsperspektiv, det smickrade honom att bli befryndad med en gammal familj, hvars chef var en man af stort anseende. Också utan att ett enda ord med direkt antydan på denna sak blifvit yttradt, vare sig af baronen eller herr Lacheneur ansågs en förbindelse mellan de båda familjerna såsom alldeles gifven ... Ja, giftermålet var fullkomligt afgjordt. Och likväl uppstod i salongen en rörelse af förvåning vid Mauriceis häftiga och oväntade förklaring. Oaktadt sin förvirring märkte den unge mannen denna rörelse och orolig öfver sin djerfhet kastade han en rådfrågande blick på sin far. Baronen bar mycket allvarsam, tillochmed sorgsen, men hans min uttryckte ej något missnöje.