Göteborgsposten – 17 april 1869, sida 2

F ne Hvarjehanda. Rossinis efterlemnade-Messa. Fiån Paris skrifves att säsongens mest remarkabla tilläragelse i musikaliskt hänseende är uppförandet af Rossinis Messe Solennelle på italienska operan. I allt, hvad Rossioi har skrifvit, i de stora och komiska operorna, i det lyriska dramat, i salongsoch kyrkomusiken, har han visat sig lika stor och har lörst genom Satbat Mater, nu sist genom sin messsvisat sig vara en värdig efterlöljare af de berömda, gamla italienska kompositörerna af religiös musik. Detta sista mästerverk, som han tostamedterat åt efterverlden och som han sjelf skämtande brukade kalla sin lilla messa, ehuru orkesterpartituret innehåller icke mindre äu 400 sidor och består af 14 särskilda stycken, komponerades år 1863 och utfördes för första gången året derpå i eu privat salong i Paris, ehuru endast med agkompagnement af två pianon och ett harmonium. Ahörarne utgjordes då blott af några notabiliteter inom konsten och litteraturen, bland de förra Auber och Meyerbeer. Den förre lyssnade till musiken med stor uppmärksamhet och andakt, men Meyerbeer, som icke kunde finna ord nog vältaliga för att uttrycka sin beundrau för sin genialiske rival, reste sig upp och omfamnade honom. Ända sedan den tiden har Paris talat om denna messa som ett fa belaktigt musikaliskt underverk, hvartill man aldrig hört maken. Ressini insåg då, att ett sådant arbete borde få ett värdigt utföramde, hvarföre han gaf sig till att omarbeta messan och instrumenterade henne lör 100 stämmor. Efter hans död sålde hans enka, som bekant, messan till Adeline Pattis svåger, M. Strakosch, broder till impresarion vid härv. italienska operasällskapet, för, som det nu uppgifves, en ganska betydlig summa, men köparen lärer näppeligen komma att förlora på affären. På Rossinis födelsedag, d. 28 sistl. Febr. uppfördes messan för första gangen på italienska operan och en af den framl. kompositöreus favoritartister, fru Alboni, utförde ett af hufvudpartierna. Alboni har änvu sin förträffliga röst i behåll och det berättas att när hon sjöng vid Rossinis likbegängelse i kyrkan S:t Trinit6, gjorde hon ett så mäktigt intryck på sina ahörare, att de med knapp nöd kunde afhålla sig ifrån en ljudlig applåd på det heliga stället. Den lycka, som messan gjort hos pariserpubliken är utomordentlig; inkomsten af första uppförandet uppgick till 26,000 fres och har icke varit mycket mindre hvarje gåvg, den sedermera blifvit uppförd. Musikjubileet i Boston. Vi ha redan förut berättat om detta mammuth-jubileum som i sommar skall ega rum i Boston, och vid hvilket bl. a. kanonsalvor skola aflossas medelst elektricitet på vissa ställen under musiken, för hvilket ändamål orkesteranforaren blott behölver att trycka på on vanlig telegrafnyckel som är anbragt på notställaren. Allmänhetens intresse för denna tillställning visar sig i en mycket praktisk form. En dame (som troligen är en musikalisk entusiast med dålig hörsel) har subskriberat 1,000 dollars, en affärsfirma har funnit sig föranlåten att sända ett dubbelt så stort belopp och en annan har erbjudit sig att gratis tillsläppa jernet för 50,000 sittplatser, städen och de 100 kauonernav. Kanonerna äro naturligtvis de som skola afskjutas med elektricitet, men stå den äro svårare att förklara. Kanbäada skall man utföra zigenarkören ur eII Trovatore, i hvilken några få hundraden af dessa nyttiga verktyg, vederbörligen bearbetade, skulle ha eu förvänande effokt. Men kanhända ämnar man använda städen till att på desamma göra smatter med glödande kol, såsom smederna på landet bruka, och sålunda förstärka kanondundret. Sådan skulle göra heder åt den amerikanska sinnrikheten. Jernbanor på en skena. Tekaikern Larmajant i Paris har konstruerat waggoner och lokomotivor, hvilka framforalas lika hastigt och säkert på en skena som andra på två. I den nyligen företagna profåkningen deltog en af kejsarens adjutanter, general Fave, som tillika är direktör för den polytekniska skolan. Profvet utföll förträffligt och man tillryggalade vägen mellan Rainey och Montsermeil på samma tid som ett vanligt Jernbantåg. Den Larmajantska uppfinniugen består i användandet af en maskin med tre hjul af hvilka det ena löper på skenan under det att de andra två löpa eller rättare sagdt glida öfver marken på hvar sin sida om det på skenan rullande hjulet. I profåkningen deltogo äfren några amerikanska ingeniörer, som endast och allenast för detta ändamål begifvit sig öfver Atlantiska hafvet. mn .YH—DE