Göteborgsposten – 17 april 1869, sida 2

Från Utlandet. Den franske utrikesministerns märkliga tal har giort intryck på alla håll. Måtte delta intryck bli varaktigt! Så säger den nästan officiela berlinertidningen -Provinzial-Correspondenz, att Lavalettes tal är en händelse, hvilken skall bli af välsignelserikt inflytande på stämningen inom hela Europa. dDessa yttranden af en minister kort före valen äro tillika en ny bekräftelse på den kejserliga regeringens sjelfmedvetna inre kraft och, eftersom de synbarligen motsvara det franska folkets anda och önskningar, en verklig borgen för freden. Bismarcks egen organ Nordd. allg. Zeit yttrar: IVad särskildt de tyska angelägenheterna angår, så bevisa Lavalettes uttalanden, att den franska politiken icke skall under den närvarande utrikesministerns ledning afvika från det i Sept. 1866 uppställda programmet om non intervention (Lavalettes bekanta cirkulär af d. 18 Sept. 1866 till de franska gesandterna i utlandet). Dessa förklaringar äro ett nytt nederlag för dem, som söka att oroa den allmänna meningen, och de kunna ej annat än stärka förtroendet till en långvarig fredsperiod, för så vidt mensklig klokhet förmår att bedöma framtiden. Den franska regeringens fredsprogram erhåller en ytterligare betydelse genom det bifall, hvarmed det emottogs af hela lagstiftande kåren, och genom den tidpunkt på hvilken det uppställes. I det regeringen framkommer med ett sådant program omedelbart före valen, och i det kammaren skänker detsamma sitt bifall, tillkännagifva de båda, regeringen och folkrepresentationen, att de veta sig hafva landets allmänna mening att stödja sig på. LIndep. belge prisar Lavalettes tal som ett mönster af klarhet och uppriktighet. Morning Post menar, att talet kan betraktas som en borgen för freden i Europa och att det inger hopp om, att hvarje fientlig sammanstötning skall kunna undvikas. Det är särdeles tillfredeställande att erfara, det ingen utmaning skall göras från fransk sida, och det är ätvenledes angenämt att anteckna, det hr v. Bismarck på senare tider omsorgfullt undvikit att med ord eller handling framkalla några förvecklingar. I den belgiska frågan ha preussarne undvikit hvarje sken af inblandning, och fransmännen synas endast handla af billighetsskäl. Det är således anledning att tro, det freden f. n. är betryggad. I sjelfva Frankrike har talet äfvenledes gjort lycka. I ett bref derifrän skrifves: Markis de Lavalette beträdde i går för första gången talarestolen i lagstiftande kåren och besvarade Jules Favre angående de utrikes angelägenheterna. Då han reste sig för att tala, var han nervös och förvirrad. Han bättrades dock, under det han talade, och hans tal, fullt af fredliga löften, har utöfvat ett gunstigt intryck hos moderat sinnade; hans försäkringar äro sådana som skulle, om de komme från en ansvarig ministers läppar, öfvertyga äfven de mest misstrogna. Den ton, i hvilken den franske ministern uttalade sina fredliga förklaringar, ökade betydligt deras vigt. Debutanten applåderades starkt, då han åter intog sin plats. Börserna ha äfven helsat talet med en hausse, och skulle det vara väl, om den fredsstämning, som nu onekligen börjar visa sig, kunde bibehållas. Äfven på andra håll visar sig denna önskan och detta hopp. Så t. exframställer en ansedd främmande tidning föl: jande anmärkningar med anledning häraf. Om ej alla tecken slå fel, skall det töcken, som hvilar öfver förhållandena i vår verldsdel, inom en ej särdeles aflägsen framtid skingras. Den närvarande spänningen kan ej vara länge, utan att öka situationens faror. Ännu har aldrig en hel verldsdel nödsakats inpina sig i de mest kolossala militära rustningar, utan att en katastrof följt. Denna katastrof vill man — derom äro vi öfvertygade —, så vidt möjligt är, undvika, och detta likaså väl i Paris som i Berlin, likaså väl i Wien som i Petersburg; men på alla dessa politiska centralpunkter är man nu öfvertygad om, att faran ej blir undanröjd, utan blott skärpt genom afvaktandet och det ömsesidiga skarpa iakttagandet. Sommaren 1869 pekss vara utsedd till, att förslag till eo fredlig lösI ning af de närvarande förveck göras från ena eller andra hål mycket misstaga oss, om detta