Göteborgsposten – 16 april 1869, sida 3

år, sedan kejsar Napoleon I föddes. Under denna långa tiderymd har mycket sallit i ruiner, men Napoleons stora gestalt har alltjemt förblifvit stående. Det är den, som leder och beskyddar oss, den, som af det intet, som jag varit, gjort mig till det jag är. Det är for mig en helig pligt, till hvilken hela landet vill ansluta sig, att fira den mans hundraåriga födelsedag, som kallat Frankrike den stora nationen, derför att han i densamma utvecklat de manliga dygder, som grunda riken. Det bästa sättet att fira detta nationala jubileum är i mina ögon att bereda kejsarens gamla vapenkamrater något välstånd. Kejsaren antyder härpå i sin skrifvelse de medel, genom hvilka hvarje militär under republiken och det första kejsardömet kan erhålla en pension om 250 fros, samt tillägger: Lagstiftande kåren skall biträda min äsigt, att det, vid en tid då man klagar öfver skepticismens framåtskridande, är skäligt att belöna patriotiska uppoffringar och återkalla dem i de nya slägtledens erinring. Återuppväckandet af stora historiska minnen lifvar tron på framtiden, och i det man betygar sin vördnad för stora mäns minnen, erkänner man en af den gudomliga viljans mest lysande yttringar. Man kan ej undgå att finna, att denna ganska vältaliga erinran om det första kejsardömet och Napoleon I, som fortfarande är den store kejsaren, är en ingalunda oäfven valmanöver, äfven om detta ej dermed alsetts. Naturligtvis kommer oppositionen nu att kasta sig öfver denna skrifvelse, hvarigenom den erhåller en välkommen anledning att diskutera sjelfva det napoleonska väldet och imperialismen. Inom lagstiftande kåren) bar krigsministern marskalk Niel, med anledning af det väckta ändringsförslaget till krigsbudget om militärkommandons upphäfvande, såsom onödigtvis betungande för staten, afgifvit den ganska anmärkningsvärda förklaringen, att det nuvarande systemet erbjuder en fördel, i det man kan inom åtta dagar öfvergå från fredstill krihsfot, utan att behöfva inkalla de utomordentliga truppförstärkningarne eller gifva utlandet kännedom derom, och de stora armkommandon äro hjulverket i denna organisation. — Deputeraden Picard fann det med råtta förklarligt, att utlandet inför en sådan organisation befarar ett krig; hvartill ministern genmälte, att dessa faror voro desto mera ogrundade, som andra afdelningen at årskontingenten blifvit hemskickad och dessutom 11,000 man erhållit permission på haltår. Han tilllade derjemte, att hvarken för 1869 eller 1870 några tilläggsanslag fordrats för krigsministeriet. Frankrike står således på full fredsfot. Härtill urbrister bladet Paris: Fred! återigen fred! Fästningarne i norr äro fullpackade med ammunition; fästningarne i öster äro späckade med manskap och kanoner; lägret vid Chalons, denna fredliga valplats, skall snart bli befolkadt med trupper, som samlats dit från alla delar af det vestra och sydvestra Frankrike. Man är i färd med att manövrera på preussiskt vis. Gaulois vill veta, att garnisonerna i öster skola bibehållas i sina positioner. — Krigsministern har låtit beställa 80,000 unitormer till mobila nationalgardet. Den belgiske premierministern FrreOrban har till den franske ministern för de allmänna arbetena, Gressier, öfverlemnat förslag till en öfverenskommelse angående jernvägstjensten. Frankrike skall genast taga detsamma under pröfning. Grefven af Montalembert är nu bättre. Tidn. Univers säger sig hasva för påtvens jubilium d. 11 d:s insamlat 1,116,000 fres. Man väntar nu i Belgien hvarje stuna kejsarinnan Charlottes frånfälle. Hennes tillstånd lemnar ej mera något hopp om litvet. Arbetarne i Seraing börja nu efter hand att återupptaga arbetet; arbetsinställningen kan anses för afslutad. Från Spanien förmäles, att general Prim uti en sammankomst, som hållits mellan progressisterna, cortes majoritet, upprepat, att han aldrig skall lemna sin medverkan till bourbonernas restauration, och uppmanat revolutionens anhängare att sluta sig fast till hvarandra, för att rädda friheten. Det är inför detta motstånd ej underligt, att hertigen af Montpensier funnit det lämpligt att i sin organ Correspondencia formligen förklara sig afstå trån tronkandidaturen. Eftersom ej heller någon annan kandidat synes möjlig, återstår intet annat, än att afvakta framtiden. Man diskuterar derför, enligt Gaulois, i Madrids politiska kretsar frågan om direktoriets tillsättande, då Serrano, Prim och Rivero skola enligt allmänna åsigten komma att utöfva den verkställande makten, under det Topeto, såsom en utpräglad vän af Montpensier, kommer att afgå. Det republikanska partiet har beslutat upprätta en förteckning öfver alla sina medlemmar inom hela Spanien och att ålägga dem en låg kontribution, för samlande at de till Ågg Nthroadnine nädima fan A..