Göteborgsposten – 15 april 1869, sida 2

styrka och visade gerna sina händer, som voro väl sormade, men stora, tjocka, kraftiga och genomkorsade af ett nät af ådror, verkliga typer för en ädlings händer, hvars förfäder, utdelat kraftiga svärdshugg under korstågen. I hans ansigte kunde man läsa hans karakter. Han hade alla de fördomar, de sällsynta egenskaper och de laster som karakteriserade hofmännen under gamla monarsien. Han var på en gång qvick och okunnig, skeptisk och vidskeplig. För mera allvarliga intressen låtsade han den förnämaste likgiltighet, men var bitter, häftig, oförsonlig så snart hans ärelystnad eller hans fåfänga kommo med i spelet. Ehuru mindre stark än fadern, var dock Martial en mycket ståtlig ung mun. Qvinnorna borde bli intagna af hans stora ögon och beundransvärda blonda lockar, som han hade i arf efter sin mor. säga moraliska förderf. Men han hade dessutom en solid uppfostran och politiska idCer. Om han delade sin fars fördomar, hade han dem på ett mera förståndigt sätt. Hvad den gamle de Sairmeuse gjort i ett ögonblicks öfverilning, var sonen i stånd att göra med kall beräkning. Det var sålunda abbå Midon efter en noggrann granskning bedömde sina båda gister. Också var det med stor smärta, men utan öfverraskning som han hörde hertig de Sairmeuse rörande nationalgodsen framställa omöjliga idser, som dock delades af samtliga de gamla emigranterna. ij I Han hade sin fars energi, mod och vi nödgas äfven