Herr Lecoq 5). Roman af Emile Gaboriau. (Öfvers. fr. Franskan.) Med ett enda ögonkast granskade herr de Sairmeuse detta rum. Dot var snyggt, men tarfligt. Väggarno voro kalkrap pade; ett dussin stolar utgjorde hela möbleringen; på bordet, som var af en klostorlik enkelhet, funnos ej annat än tenntallrikar. Donna bostad borde tillhöra antingen ett helgon eller en äregirig person. — Behaga herrarne kanske förtära något? frågade Bibiane. — På min ära! svarade Martial, jag bekänner att resan gifvit mig en stark aptit. — Milde Jesus! ... utropade den gamla hushållerskan med förtviflad min, och jag som ingenting har emma! .... Det vill säga att ännu har jag väl en höna var i hönsgården, men det fordras tid för att vrida halen af henne, plocka henne, rensa... b Hon höll upp midt i meningen och lyssnade. Man hörde steg i korridoren... — Ahl... sade hon, nu kommer herr kyrkoherden. ) Forts. fr, N:o 84