Göteborgsposten – 14 april 1869, sida 1

om hans hufvud var uppfylldt af illusioner, svällde hans hjerta af bitterhet och hat. Han ej endast smickrade sig med att återfå sina gamla domäner, utan han räknade äfven på att regeringen skulle strängt straffa de brottsliga som vågat köpa de gods, hvilka nationen försålt på auktion. Blotta tonen hvari han uttalade detta ord: Nationen sade huru djupt, kuru omätligt han föraktade allt som ej var adligt. Under hela vägen från Montaignac till Sairmeuse sysselsatte hertigen sig med att, beqvämt tillbakalutad i sin resvagn, utveckla sina planer för sin son Martial. — Konungen har fått dåliga råd, marquis, slöt han, och dessutom misstänker jag att han lutar nägot för mycket åt de jakobinska iderna. Om han ville tro mig skulle han, för att få hvarenda fransman att återgå till sin pligt, draga nytta af de tolfhundratusen soldater, som våra vänner, de allierade, ha ställt till hans disposition. Tolfhundratusen bajonetter ha en något högre vältalighet än artiklarne i en författning. Det var först då vagnen närmade sig Sairmeuse som han tystnade. Han blef upprörd, han som annars var så föga känslefull, han blef upprörd då hun befann sig i den trakt der han blifvit född, der han lekt som barn, och am hvilken han ej haft några nyheter, alltsedan hans tant dog. Allt hade förändrats, men de stora hufvuddragen af landskapet hade förblifvit desamma, höjderna voro ännu trädbevuxna, Oiselledalen var leende som fordom.