Göteborgsposten – 14 april 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Öfvers. fr. Franskan.) Denne man som sett så mycket hade ej inhemtat någon erfarenhet deraf. Han trodde, kan man tänka sig något löjligare, att en akt af hans vilja var nog för att upphäfva allt hvad som händt under revolutionen och kejsardömet. När han sagt: Jag erkänner ej allt detta! ... inbillade han slg af uppriktigaste öfvertygolse, att allt var sagdt, att det var slut, att det som varit ej mera fanns. Och om några af dem, som sett Ludvig XVIII vid verket 1814, försäkrade honom, att Frankrike blifvit något förändradt sedan 1789, svarade han i det han höjde på axlarne: — Bah! ... vi behöfva blott visa oss och alla dessa skurkar, med hvilka rebollionen öfverraskat oss, skola träda tillbaka i skuggan. Sådan var, allvarsamt taladt, hans öfvertygelse. Hos honom förenade sig alla de förhoppningar, allt det hat, alla de begärelser, allt det löjliga som funnos hos emigrationen. ) Forta. fr. N:o 83.