På tröskeln till kyrkoherdebostället stod Bibiane, den gamla hushållerskan. Hon visste redan hvilka gäster som anlände till hennes husbonde, ty kyrkoherdens hushållerska är alltid och öfverallt den bäst underrättade. — Herr kyrkoherden har ej kommit tillbaka från kyrkan, svarade hon på hertigens frågor; men om herrarne vilja inträda och vänta på hovom, skall han snart komma, ty han har ännu ej frukosterat, den stackars mannen — Låtom oss gå in!... sade hertigen till sin son. Ledsagade af hushållerskan, trädde de in i ett slags salong, hvarest ett bord stod dukadt. Med ett enda ögonkast granskade herr de Sairmeuse detta rum. Det var snyggt, men tarfligt. Väggarne voro kalkrappade; ett dussin stolar utgjorde hela möbleringen! (Forts.)