Göteborgsposten – 13 april 1869, sida 2

Det fanns dock några älderstigna i trakten, som er-1 inrade sig ha i fordna tider sett en skymt af honom; det var före 1789, då han ibland efter långa mellantider kom att afligga ett besök hos sin tant, den gamla fröken ArI mande. Hans befattning qvarhöll honom vid hofvet. Om han ej så länge kejsardömet varade gaf något tecken af lif ifrån sig, var det derföre att han ej behöfde undergå de olyckor och förödmjukelser som väntade andra emigranter. Han hade tvärtom, i utbyte mot den splittrade förmögenhet som revolutionen fråntog honom, funnit en furstlig rikedom. Sedan han efter hemförlofvandet af den vanmäktiga Condö-armö6en tagit sin tillflykt till London, hade han haft lyckan att behaga enda dottern till en af de rikaste pärer i England, lord Holland, och gift sig med henne. Hon medförde i hemgift 250,000 pund sterling, eller mer än sex millioner francs. Emellertid blef detta äktenskap ej lyckligt. Deltagare i grefvens af Artois alltför tygellösa nöjen, kunde den ädling, som velat under Ludvig XVI återupplifva regenttidens seder, ej blifva en god äkta man. Den unga hertiginnan var betänkt på en skilsmessa, då döden besparade henne detta obehag. Hon dog i det hon gaf lifvet åt en gosse, som blef döpt till namnen: Anne-Marie-Martial. Hertig de Sairmeuse var ej otröstlig öfver sin förlust.