Göteborgsposten – 13 april 1869, sida 2

Mäaä3pss3RnBni:3n ssoo O — Jag skall återlomna Sairmeuse, stammade han, hända hvad som helst... Han blef afbruten, en främmande anlände. Det var en helt ung man, blott tjugo år gammel, med distinguerad hållning, ett melankoliskt och mildt utseende. Då han inträdde i salongen mötto hans blick Mariannes, han blef karmosinröd, och den unga flickan vände sig till hälften om, rodnande ända upp till hårfästet. — Min herre, sade den unge mannen, min far har skickat mig för att säga er, att hertig de Sairmeuse och hans son anländt. De ha begärt gästfrihet hos herr kyrkoherden. Herr Lacheneur hade rest sig upp, illa döljande sin förvirring. — Tacka herr baron dEscorval för hans uppmärksamhet, bäste Maurice, svarade han; jag skall idag ha äran att uppsöka honom, efter ett högst vigtigt steg som min dotter och jag ämna taga. Den unge dEscorval hade vid första ögonkastet sett, att hans närvaro var oläglig; också qvarstannade han blott några ögonblick. Men då han aflägsnade sig, fick Marianne tillfälle att helt sakta och utan vidare förklaring säga honom: — Jag tror mig känna ditt hjerta, Maurice; i afton skall jag lära känna det fullkomligt. Få personer i Sairmeuse kände annat än till namnet denne fruktansvärde hertig, hvars ankomst satte hela byn i rörelse.