Göteborgsposten – 13 april 1869, sida 1

fått i uppdrag att sköta en annans spel, som en drinkare, hvilken mottagit de utsöktaste viner till förvaring. Din mor kunde säga dig, att jag rörde upp himmel och jord för att återfinna hertig de Sairmeuse. Men han hade lemnat grefven af Artois och man visste ej hvad som blifvit af honom ... Det dröjde tio år innan jag beslöt mig för att bebo slottet, ja tio år, under hvilka jag hvarje morgon lät borsta möblerna och mattorna, som om slottsherrn på aftonen bort återkomma . .. Slutligen vågade jag ... Jag hade hört herr dEscorval försäkra att hertigen stupat i kriget... jag installerade mig här... Och dag för dag, i samma mån som godset Sairmeuse genom mina omsorger blef utvidgadt och förbättradt, kände jag mig mera laglikmätigt vara dess innehafvare ... Men detta förtviflade försvar för en dålig sak kunde ej beveka den redliga flickan. — Det måste återlemnas! upprepade hon. Herr Lacheneur vred sina händer. — Hon är obeveklig! utropade han. Inser du då ej, olyckliga, att det är för din skull jag vill förbli hvad jag är. Tror du jag skulle tveka om det blott vore fråga om mig? ...Jag är gammal och känner väl till fattigdomen och arbetet; rikedomen har ej låtit valkarne i mina händer försvinna. Hvad behöfver väl jag för att lefva i afvaktan på min plats på kyrkogården? En bit bröd och lök om morgonen, ett skedblad soppa till middagen och för natten en halmkärfve. Jag skulle ännu kunna vara