Göteborgsposten – 13 april 1869, sida 1

IIedersbevisning. Den internationellå arkeologiska kongress, som kommer att hållas i Köpenhamn detta ärs sommar har till korresponderande ledamöter invalt intendenten för Göteborgs musei historiska afdelning artisten G. Brusewitz och rektorn d:r C. C. L. Leidesdorff. Landala-kolonien. Mången af våra läsare har sig troligen knappast bekant, hvar denna koloni, hvars namn ej sällan förekommer i tidningsspalterna, egentligen är belägen, och ännu färre ana helt säkert i hvilket sorgligt tillstånd med afseende å sedlighet, säkerhet, ordning och sundhetsväsende sagde, man kan gerna säga onaturliga utväxt på den egentliga staden, befinner sig. Och ändå ha tusentals promenerande kastat beundrande blickar på det vackra perspektiv, som öppnar sig i mynningen af Vestra Hamngatan mellan Sahlgrenska sjukhuset och hr Kriigers nya hus, hvarest i lointainen de öfver Nya allens lummiga kronor uppstigande kullarne under de senare årens lopp betäckts med terassformigt uppstigande byggnader, hvilka på afstånd, glänsande i middagssolens guld eller öfvergjutna af aftonrodnadens purpurskimmer, te sig helt pittoreskt för ögat. Men allt är, dessvärre, icke guld som glimmar, de pittoreska byggnaderna äro i allmänhet, liksom de med målad väf öfverdragna bondstugorna i Nadeschda, endast hvitmenade grifter, hvilka inom sig gömma så mycken nöd, så mycket menskligt elände, att menniskovännen vid åsynen deraf känner sig gripen lika mycket af medlidande som af smärta öfver oförmågan att kunna afbjelpa det onda, upprycka det med roten. Då det naturligtvis måste ligga i stadens eget intresse att en sådan koloni, i hvilken till följd af sakförhållanden elände, oordningar och brott måste frodas, icke ohejdadt får allt mer och mer växa till och utvidga sina gränser, ha vederbörande myndigheter redan sedan lång tid tillbaka varit betänkta på att i detta hänseende vidtaga nödiga åtgärder och med anledning deraf ha förfrågningar och uttalanden flera gånger vexlats mellan de olika myndigheterna. Frågan har nu ingått i sitt sista afgörande stadium, sedan Kgs Brfhde i länet i skrifvelse d. 31 Dec. 1867 uppdragit åt Magistraten att anmoda stadsfullmäktige att låta utreda frågan om möjligheten för Landalabergens förening med staden och vilkoren dertör, eller, ifall detta ej läte sig göra, deras intörlifvande med stadens polisdistrikt, och stadsfullmäktige för frågan utredning nedsatt en komite af 5 personer (hrr J. Löfmarck, F. A. Risberg, L. Lundgren, L. II. Lamberg och J. P. Lindell). Denna komite har d. 30 sistl. Mars afgifvit sitt utlåtande, hvilket finnes infördt i stadsfullmäktiges handlingar för 1869, N:o 8. Då frågan förekommer till diskussion vid stadsfullm:es sammanträde nästa Thorsdag, meddela vi här nedan i korthet de åsigter, hvartill hrr komiterade etter omfattande undersökningar kommit: I likhet med hvad stadsfullmäktige redan förut, i utlåtande af d. 9 Februari 1867, uttalat, fiana komiterade att Landalabergens bebyggande skett utan stadens förvål!ande och att staden följaktligen icke har någon på lag och billighet grundad skyldighet att vidkännas följderna deraf. Detta så mycket mera, som det är till fullo bevisadt, att befolkningen i Landalabergen endast till en ringa del består af personer, som i verkligheten tillhöra Göteborgs kommun, hvaremot det vida öfvervägande antalet utgöres af sådana, som väl vissa t.der af året inom staden ha tillfällig arbetsförtjenst, men hvilka med bögst sa undantag hitflyttat från andra orter och antagligen för närvarande icke äro skattskrifna någonstädes. Ej beller kan en sålan skyldighet härledas från underlåtevhet å stadens sida att motverka Landalabergens bebyggande, ifråga hvarom staden icke egt någon rättighet eller befogenhet att inskrida, helst egare af jordegendom på landet svårligen kan genom något lagligen gällande förbud hindras å sitt egoområde uppföra eller låta uppföra hvilka och huru många byggnader han för godt finner. Då staden sålunda från såväl juridisk som morelisk synpunkt måste anses fritagen från skyldigheten att genom Landalakoloniens läggande under staden undamölja från densamma härflytande olägenheter för den kommun den egentligen tillhör, eller Örgryte socken, och då hä till kommer, att en dylik förening, långt ifrån att tillskynda staden någon fördel, tvärtom skulle för densamma medföra betydliga uppoffringar samt icke kunna åvägabiingas utan många omvägar och betydliga rubbningar i bestående förbållanden, anser sig beredningen ega giltiga skäl alt afstyrka Landalabergens förening med staden Göteborg. Beredningen har vid sina undersökningar naturligtvis icke kunnat undgå att komma till klar insigt af de stora obehag och verkliga vådor för staden, hvilka det nära grannskapet med Landalabergen kan medföra, i anseende till bristande anordningar der städes beträffande såväl sundhetsväs ndet som allma n 2 SFFHSJJ 3