Göteborgsposten – 8 april 1869, sida 2

gare söker skydd under ett porthvalf för att låta en regnskur passera, sägande för sig sjelf: detta skall ej räcka länge. Det räckte, och följande året dog den gamla fröken Armande, som stannat qvar i Sairmeuse, af förskräckelse öfver en patrioternas påhelsning i Montaignac. Slottet blef stängdt, distriktets president bemäktigade sig nycklarne i nationens namn och tjenarne skingrade sig, hvar och en dragande åt sitt håll. Det var Montaignac som Lacheneur valde till hemvist. Ung, hurtig, med fördelaktigt utseende, energiskt ansigtsurtryck en intelligens som var vida öfver hans ställning, förvärfvade han sig snart ett visst rykte i klubbarne. Under tre månader var Lachencur Montaignacs tyrann. På tribunyrket riktade man sig ingalunda; derföre blef förväningen stor i grannskapet då man fick höra att den gamle tjenaren köpt slottet och nästan all den jord som tillhört hans foråna herrar. Visserligen hade nationen sålt denna furstliga domän för blott tiondedelen af dess värde. Den hade blifvit bortauktionerad för sextiofemtusen livres. Det var så godt som ingenting. Men det fordrades dock att ha denna summa och Lacheneur hade den, alldenstund han räknat upp den i vackra guldlouisdorer tör nationens ombud på platsen. Från detta ögonblick var hans popularitet förlorad. ; Patrioterna som höjt lefverop för den fattige tjenaren förnekade kapitalisten. Han hånskrattade åt dem och deri gjorde han ej orätt. Återkommen till Sairmeuse kunde