Göteborgsposten – 8 april 1869, sida 2

han förvissa sig om, att man helsade mycket på medborgaren Lacheneur. Mot vanligheten föraktade han ej sina fordna drömmar i det ögonblick då de kunde realiseras. Han gifte stg med Marthe Barrois, lät fäderneslandet rädda sig så godt det kunde utan honom och slog sig på jordbruket ... Man gaf uppmärksamt akt på henom; under första tiden trodde sig bönderna märka, att den hastiga förändringen i hans ställning alldeles förbrylladt honom. lIan ty cktes ej finna sig rätt i sitt nya stånd. Det låg något så generadt och oroligt i hans sätt, att man då man såg honom skulle kunnat taga honom för en domestik darrande af fruktan att bli öfverraskad. Han hade låtit slottet vara stängdt och med sin unga hustru installerat sig i det gamla skogvaktarhuset vid ingången tfll parken. Han besökte de gamla arrendatorerna på godset, höll tillsyn öfver dem, men utkräfde aldrig arrendesummorna. Han antog dock småningom mera säkerhet i sättet, allteftersom han blef mera van vid sin upphöjelse. Konsulatet hade efterträdt direktorium, kejsardömet ersatte konsulatet. Medborgaren Lacheneur blef herr Lacheneur. Två år senare utnämnd till maire i kommunen, lemnade han skogvaktarbostället och slog upp sina bopålar i slottet. Den gamle tjenaren sof under hertigarnes af Sairmruse sänghimmel, han åt på det porslin som var grave