Oiselle är den lilla ström man passerar då man kommit ut ur byn, och det är dess klara och snabba vatten som ger åt dalen dess behagliga friskhet. Vid hverje steg och i samma mån man stiger uppföre förändras utsigten. Det är som ett förtjusande panorama, hvilket långsamt upprullas för blicken. Till höger varseblir man Fercols sågverk och qvarnarne vid Reche. Till venster utbreder sig likt en grönskande ocean skogen vid Dolomieu. Deder ståtliga ruinerna på andra sidan strömmen äro allt hvad som återstår af baronerna de Breulhs feodalslott. Detder huset af rödt tegel med gaflar af granit, till hälften doldt bakom en kulle, tillhör herr baron d Escorval. Om luften är klar kan man äfven på långt håll urskilja klocktornen i Montaignac... Det var denna väg herr Lacheneur tog, sedan den gamle Chupin meddelat honom den stora nyheten om hertig de Sairmeuses ankomst... Men hvad gjorde nu det storartade landskapet för intryck på honom ... Den underrättelse han fått hade varit ett förfärligt slag för honom. Nu gick han med tunga och vacklande steg, liksom dessa olyckliga soldater, hvilka, dödligt sårade på slagfältet, draga sig tillbaka för att uppsöka en graf der de kunna lägga sig att dö. Han tycktes ha förlorat hvarje begrepp om sig sjelt, hvarje medvetande om stundens tilldragelser och yttre förhållanden . .. Han gick fördjupad i sina tankar, endast ledd af vanans instinkt.