malt kånda björntrakter. Först mot början af December månad lyckades det för hr O. Dickson i Göteborg att, genom sin agent F. Norring, få holmad en björn; men underrättelsen härom anlände ej till Göteborg förr än samma dag prinsen af Wales reste från Stockholm. Den tillämnade kungliga jagten var sålunda omintetgjord, och den holmade björnen fick till följd häraf i ro tillbringa en del af vintern. Då emelle tid mycken snö fallit i de trakter, skogskonungen utsett till sitt vinterresidens, beramades, att jagt skulle anställas på honom d. 16 Mars, ach underrättelse härom meddelades åt några jagtvänner inom orten. Nämnda dag samlades för sådant ändamål ett litet sällskap af 10 personer i hemmanet Persby, inom Danlby socken, derifrån färden tidigt på morgonen anträddes öfver de fjäll och skogar, som, sträckande sig intill Clara elf, här bilda gränsen emellan Wermland och Dalarne; och fortsattes färden hela dagen till dess Tisjön mot qvällen uppnåddes, och sällskapet der tog natthorborge i några å dess strand uppförda så kallade såbodehus. Här tillstötte den bekante björnjagaren Lars Larsson i Längflon, jemte några andra öfvade skyttar, hvilka, från deras 5 mil aflägsna hemvist, på skidor begifvit sig hit genom de onösyllda skogarne. Pafoljande morgon fortsattes färden till de en mil från Lima kyrkoby belägna Warnäsets fäbodor, inom Lima socken, i närheten hvaraf bjoroen var holmad. Thorsdags morgon d. 18 begaf sig hela jagtsällskapet, som nu bestod af 16 personer med 6 hundar, ut åt skogea att uppsöka björnen, och som snön i denna trakt var 2 alnar djup och skidföret till följd af inträffad mildare väderlek började blifva dåligt, så att skidlöparne hade svårt att nog hastigt komma fram, utställdes fem skyttar på hållet, i den trakt der man förmodade björnen ligga, för att kunna vederbörligen emottaga honom, i den händelse han skulle lemna idet, innan jägarne framkommo dit. Med lössläppta hundar genomletades holmningen, under det de på hållet utställda skyttarne med spänd väntan emotsågo det afgöraude ögonblicket; och cedan skogen under några timmar efter hållets utstkllande varit försänkt i djup tystnad, genljöd han plotsligt af jagtrop och hundskall, tillkännagifvande au idet påträffats. Under mer än en holf timme sökte jägare och hundar förgasves att utjaga björnen ur idet, som denne beredt sig under ett större rotfall ut: ett tätt gransnår. Fåfängt bemodade sig jägarne awv mel stakar, som nedstuckos i ide-, förmå björnen att lemna detta, och i dessa bemödanden understöddes de ifrigt af hundarne, som under ursinnigt skall uppsparkade snön rundtom och modigt inträngde i öppningen till idet. Jägarne hade under tiden åt sig utsett lämpliga platser och skot linier omkring idet, derifrän björnens brummande framträngde likt en dof åska, och höll de kringstäende i pånd väntan. Sedan ett sko:t blifvit aflossadt ned i idet, tyck:e dess innevånare förmodligen att den inträngande krutraken gjorde vistandet der mind:e behagligt, ty plöteligt utrussde björnen och kastade sig ötver de närmaste bundarne, dem han omtattade och sökte kros a mellan sina väldiga ramar; men som snön var mycket djup och lös, undsluppo dessa utan några vidare följ der, ehuruval björnen och hundarne under en stun zumlade så om med hvarandra, att man ej kunde urskilja någon enskild af dem, utan allenast såg en mörk, raggig massa, kringhvärfd af den uppkastada snön. Sed:n björnen något frigjort sig från hundarne, framrusade han några alnar; men träffad af 5 skott, nedsjonk ban slutligen 6 a 7 alnar från ide: och färgade snön med sitt blod. Denoa lek hade dock kunnat så hundarne dyrt nog, om ej den djupa snön varit hinderlig för björnens rörelser och jägarne så onert affärdat djuret. Sedan tvenne väldiga hurrerop för öfriga deltagare tillkännagifvit jagtens lyckliga utgäng, samlades sällskapet omkring det fällda djuret, som befanns vara cn hona af dot slag, som af allmogen kallas myrbjörn; och ansågs hon väga omkring 12 lispund. Vid närmare undersökning befanns idet innehålla trenne ungar af hankön, alla af en kutts storlek, till färgen askgrå, stötande på chokoladbrunt, försedda med hvita fläckar på sidorna al halsen, och onsägos de vara omkr. en månad gamla, eburuväl blott en af dem redan fått ögon och syntes något mera försigkommen än de båda andra, som ävnu voro blinda. Jämmerligen skrikande öfver sin plötsliga ensamhet i boet, framdrogos de utur idet och medtogos af jägarae, för att fostras till fredligare värf än det, hvartill naturen ämnat d m; och jag bytet, som i förhoppningen inskränkt sig till singular s, förökades såluuda i en hast till 4 björnar; ett lyckligt resultat af denna kungligt tillämnade jagt. Elter slutade värf påspändes skidorna och jagtskilskapet återvände med sitt byte ull lägerplatsen vid fäbodstugorna, der aftonen tillbragtes med att ur de medförda matsäckarne fira graföl; och följande dag återvånde största delen af sällskapet till hemmanet Persby; men de ifrigaste bjornskyttarne begålvo sig ut att närmare undersbka trakten, der ännu en björn förmodades hafva tagit sin vinterbostad. En belöning af 1,500 rdr har brandförsäkringsbolaget Sveat uttäst åt den eller dem, som bevisligen kan upptäcka hvem som anlagt elden i hrr Jönsson och Frosts i Trelle. borg spanmålsmagesin, hvilket som vi förat omtalat, natten till d. 14 sistl. Mars blef lågornas rof. Tidskrifter. At Svensk Litteratur-Tidskrift, utgifven af JIlans Dorssell, har denna årgångs andra häfte utkommit, fördelaktigt vittnande om oväld och kritisk sans. I den första uppsatsen Åågra ord om Karl XII och enväldet nagelfar C. G. Malmström med den atlidne B. v. Beskows ädla, men på historiens Aa Är tr