Göteborgsposten – 7 april 1869, sida 2

hvem som bållit sig inom sitt bestämdå tråmrko al halfva vägen. I Norge der man håller högra vägen, har man endast skyldighet att hålla så nära högra dikeskanten som möjligt, och bör då icke så lätt någon sammanstötning kunna ega rum, och ifall någon skada skulle uppkomma, blir det alltid lättare att kunna utröna hvems felet är. Observator. Till Red. af Göteborgs-Posten. Det var i en olycklig sturd jag väckte frågan om trottoarordningen. Uppsatsen skrefs neml. i Mars och jag borde erinrat mig, att denna månad väl är känd såsom gynsam för början af revolutioner och reformer, men tyvärr icke för deras sortgång. De hafva alla, så vidt jag kan minaas, blifvit utan resultat — dränkta stundom i blod, stundom i vatten. På ett eller annat sätt hafva de gjort fiasko och så lärer det väl gå med den föreslagna reformen uti framåtskridandet på våra gator. Detta är dock icke mitt fel, utan hr Observators, som ej kunde tillåta mig och andra vandringsmän, att i allsköns sämja få vika till venster, vid möten på trottoaren. En ibland de svåraste stötestenar, vid genomförandet af reformer — stora eller små — har alltid varit den oenighet som så ofta uppstår vid tillämyningen af de nya grundsatseros. Alla kunna fiona reformen både nyt ig och nödvändig, men då det kommer till utförandet, så har hvar och en sitt förslag, som han framställer utan ringaste afseende derpå, att hela reformen måhända derigenom kan sönderbrytas. Så gick det, för ett tiotal år sedan, med den så kallade tilltalsresormen. Man var ense om att något borde göras och första förslaget var att säga Ni. I denna syfining kom man till och med så långt, att en lista framlades i Gumperts boklåda, der berrar och damer, med dåvarande landshöfdingeparet i spetsen, tecknade sina namn och sålunda förbundo sig att främja reformen. Men straxt kom det en 4observator-, som tyckte att De vore mycket bättre. Vi skulle derigenom mera närma oss våra danska bröder o. 8. v. En annan åter ville upptaga det förr brukliga J. Det vore mera fosterländskt, äkta svenskt, rent af patriarkaliskt. Utan tvifvel var denna förbistring en af orsakerna till att reformen den gången strandade. I parentes sagt har denna väl behöfliga sorbätiring i vårt talspråk annu en gång varit på dagordningen, som jag tror för fem år sedan, då en af konungens statsråder tog initiativet. Nu, tänkte jag, vil det blive noget aff — men det blef icke! ÄÅfren nu voro kobservatorer i vägen. Och dermed taga vi för denna gången afsked af den ifrågavarande reformeo, hvarom förslag icke torde böra väckas, förr än de beriktigande observatorernas slagte försvunnit ifrån svenska jorden — och när blir det? Pacificus. Toon pg (G D får härmad taga af