Göteborgsposten – 7 april 1869, sida 1

Chanlouineau ensam hade glömt all försigtighet. — Hvad betyder det! ... utropade han. Om herr dEscorral ej har ett råd att gifva oss, kan han alltid sätta sig i spetsen för oss och lära oss huru man gör motstånd och försvarar sina rättigheter. ! Under ett ögonblick studerade Chupin med orörlig blick detta häftiga vredesutbrott. I djupet af sitt hjerta kände han något af mordbrännarens ohyggliga tillfredsställelse vid åsynen af de eldslågor han tändt. i Kanhända hade han redan en aning om den oädla roll han några månader senaro skulle spela. i Men för ögonblicket var han nöjd med sitt prof och ville nu uppträda lugnande. — Vänta då med ert. skrik tills ni få skäl dertill, yttrade han i ironisk ton. Ni borde väl kunna inse, att jag målat allt i de svartaste färger. Hvem vet om hertig de Sairmeuse skall oroa er? Huru mycket inneha ni af hans gamla domäner? Nästan intet. Några åkrar, några betesmarker, några vingårdar ... Allt detder inbringade honom fordom ej femhundra pistoler årligen ... — Det är sant, medgaf Chanlouineau, och om den inkomst ni nämnde har fördubblats, är det emedan denna jord nu är i händerna på mer än fyrtio egare, som sjelfva odla den. — Ett skäl till för att hertigen ej skall oroa er Jag för min del tror att han blott skall vända sig mot en enda af dem som ha hans jord i besittning, nemligen vår gamle maire, herr Lacheneur.