Göteborgsposten – 5 april 1869, sida 1

— — ö Det var derföre att det ännu ej var en månad sedan Ludvig den XVIII för andra gången blifvit af den triumferande koalitionen installerad i Tuilerierna. Marken hade ännu ej hunnit insuga de strömmar af blod som utgjutits vid Waterloo; en million tvåhundratusen främmande soldater trampade Frankrikes jord; den preussiske generalen Muffling var guvernör i Paris. Innevånarne i Sairmeuse voro förbittrade och förskräckta. Denne konung som de aillierade återfört, förskräckte dem ingalunda mindre än de allierade sjelfva. Det stora namnet Bourbon, som han bar, kunde, enligt deras åsigt, ej betyda annat än tionde, feodalrättighetor, ökade dagsverken, adelsförtryck ... Det betydde framför allt ruin, ty det fanns ej en enda bland dem som ej förvärfvat en bit af nationalgodsen, och man försäkrade att all jorden skulle bli återgifven åt de gamla emigrerade godsegarne. Också var det med en feberaktig nyfikenhet som man omgaf och lyssnade på en helt ung man, som för två dagar sedan återkommit från armåen. Han berättade med raseriets tårar i ögonen om all den skam och allt det elände invasionen medförde. Han talade om plundringen af Versailles, brandskattningen i Orleans och om de olidliga pålagor, som skulle komma att utblotta den arma landtbefolkningen på allt. — Och de skola ej begifva dig bort, upprepade han, dessa förbannade främlingar, till hvilka förrädare ha öf