min son. sade han till honom. Skulle du möjligtvis kunna föreställa dig att jag pratat i vädret som en papegoja? — Nej, visst icke min herre, men... — Tyst! din förvåning härleder sig deraf att du ej har ringaste kännedom om dina samtidas historia. I denna punkt är din uppfostran försummad och du måste fullända den, om du ej i hela ditt lif vill förbli en likadan grofhuggare i ditt yrke som din fiende GåEvrol. — Jag bekänner att jag ej ser något sammanhang . . . Herr Tabaret värdigades ej besvara denna fråga. Han vände sig till pappa Absinth och yttrade i den vänskapligaste ton: — Gör mig det nöjet, min gamle vän, och hemta i mitt bibliotek härbredvid två stora volymer med titeln: Biografiskt lexikon öfver 19:de århundradets män. De finnas i bokskåpet till höger om dörren. Pappa Absinth skyndade sig att lyda och så snart Tabaret fått de båda volymerna till sig, började han bläddra i dem med feberaktig ifver. — Esbayron! .. . mumlade han, Escars .. UScayrac.., Escher .., Escodica ... Här ha vi det ändtligen! Escorval! ... Hör nu noga på, min son, och det skall bli ljus i din hjerna. Denna påminnelse var öfverflödig. Aldrig hade den unge polisagenten varit mera uppmärksam. Den gamle mannen började läsningen: Escorval (Louis-Guillaume, baron d). — Fransk politiker och administrativ embetsman, sodd i Montaignac den 3 December 1769, tillhörande en gammal familj. Han höll just på att fullborda sina studier i Paris då revolutionen utbröt. Han omfattade